En gång skulle jag passa mitt mittersta barnbarn (3 äldre, 3 yngre) Frode. Det var en fin dag, solen lyste därute. Men vi kunde inte gå ut, Frode och jag, för han hade stukat foten. Det blev så att han tillbringade dagen framför teven, medan jag sysslolöshetsdeppade. Men så fick jag för mig att skriva några rader om hur jag kände mig. Och inte nog med det, textraderna fick musik, det blev en låt. Innebörden av texten är gravt förfärlig – men jag blev på gott humör av att ha skapat något! Ett solklart fall av skaparglädje, helt enkelt.
förstelnade saurien jag
inspärrad lever
mumifierad terminerad jag
insluten lever
solen därute
dunklet härinne
ingenting tänker
ingenting gör
ingenting hör
ingenting ser
drömmer ej längre
längtar ej mer
ingenting hör
ingenting ser
kylan
i skuggorna
bland åren
tiden
som sopar
undan spåren
slickar
såren
förstenade saurien jag
inspärrad lever
mumifierad terminerad jag
insluten lever
sinnesfri
sinneslös
Liked this post? Follow this blog to get more.