Den absolut maximala tråkighetsfaktorn representerades för mina barns del av Ingmar Bergman; närmare bestämt en (likgiltigt vilken) svartvit Bergman-film (“Vem är du?” / “Jag är dödn.” Max von Sydow och Bengt Ekerot i Det sjunde inseglet). Barna hittade på en associativ titel, applicerbar på alla dylika filmer: Vintermannen.
Var inte själv någon Bergman-fan förrän efter att ha sett Fanny och Alexander, en helt fantastisk film. Med den cineastiska upplevelsen i bagaget kunde jag också se en del av hans andra filmer med behållning.
Bergman-museet på Fårö är i alla fall definitivt värt ett besök Här några versioner av Vintermannens skapare:
Clownen 
Åldermannen
När han bara kunde frigöra sig från sina berömda dämoner gjorde han faktiskt en del komedier också. Och Fanny och Alexander innehåller ju precis allt; från festligaste, burleskaste (Börje Ahlstedt (Carlchen) pruttar i trapphuset) lustspel och komedi till djupaste tragedi (vem kunde tro att Jan Malmsjö kunde vara så prästerligt djävlig…).
Liked this post? Follow this blog to get more.