Färg och form, det är det mitt fotograferande handlar om. Om vi håller oss till det förstnämnda, så är det så att färg gör mig glad. När jag flyttade in i min numera något skamfilade lägenhet, dåmera ganska fin, fann jag ändå att något fattades. Köket var så där j-a tråkigt vitt som alla tycks vilja ha. Jag lät måla om alla mina köksluckor; varannan gul, varannan ljust gråblå:
Av detta blev jag glad! Fortfarande, i denna dag, mer än tio år senare, blir jag lätt lite muntrare när jag kliver in i mitt kök. Allt på grund av färgerna.
Orange (brandgul) är en av mina absoluta favoritfärger. Så jag köpte mig en orange keps:
Och när jag väl hade den där kepsen, föll det sig naturligt att också köpa en därtill passande orange bil:
En kompis till min svåger frågade en gång, om jag fått den där bilen extra billigt pga av färgen!? Det förlåter jag honom aldrig! Själv var han givetvis ägare till en av de överallt överflödande tråkgrå bilarna… Vita, svarta eller grå bilar vart man ser – jag blir bara så trött och uttråkad.
En bit upp i backen från mitt hus växer nån sorts japanska rönnar vid en lekplats. Så här på hösten kan man fira färgorgier genom att visualimumsa på de orangea bladen:
Och slutligen, för att travestera Hasse & Tages låt: Krig och våld gör mig ledsen, men färg och form gör mig glad, titta och njut av den här bilden:
Blomman lite till vänster om mitten (gyllne snittet), den ljuvligt varma orangea färgen som kontrasterar mot den lugna, mörka bakgrunden… Förunderligt…
Liked this post? Follow this blog to get more.