Vändpunkt

Den 2 januari 2017 var en mycket mycket lång dag. Vi genomlevde den två gånger (se dagboksklipp nedan) ombord på Hammonia Galicia en bit öster om Nya Zeeland, på väg över Stilla Havet. Där och då hade jag kommit halvvägs på min stora resa. Det var stort. Jag skrev den här dikten (jfr reseblogg):

Fordom for jag alltid bort
Nu far jag äntligt hem…

Långt efter att ha passerat vändpunkten
halvvägs i livet
(Från från födelsen, till mot döden)
Har jag så passerat vändpunkten
halvvägs på min Resa
(Från bort från hem, till hem mot hem)
Vändpunkten är för övrigt ingen punkt
Utan en passage

Tidigare:
Ju längre jag reste
Desto längre hemifrån kom jag
Nu:
Ju längre jag reser
Desto kortare blir avståndet
Hem

Före vändpunktspassagen
Reste jag bort
Efter vändpunktspassagen
Reser jag hem

Detta är Cirkelns magi
Den globala klotformens underverk:
Utan att vända om
Bara genom att fortsätta
Utan att byta riktning
Kan jag byta riktning
Från bort
Till hem

Jag är en levande
bumerang
som alltid återvänder
till utgångspunkten –
Jag kunde tamejfan
uppträda på cirkus:
Får jag be om
största
möjliga
tystnad…

Och låt mig få presentera:
MR JORGE LARZON
THE LIVING BUUUMERANG!!!

Jag installerade mig så sakteliga i rutinerna ombord. Det skulle ta 18 dagar över Stilla Havet till Panamakanalen. Men den 2 januari var jag uppe på bryggan mitt i natten, för att dokumentera att jag kommit halvvägs på min Jorden runt-resa:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

I den händelse någon läsare skulle vara intresserad att riktigt i detalj grotta ner sig i hur jag hade det för exakt fem år sen, så saxar jag här ett långt klipp från Dagonattboken:

2-jan-2017-pdf

Liked this post? Follow this blog to get more.