Idag lyckades jag lyfta ur fesoset för att bese en utställning jag skulle besett för länge sen: Urmylla, med verk av Sandra Magnusson, multimediakonstnär (textil, måleri, skulptur) och en av många udda (i positiv mening) bybor i den fantastiska byn Uddebo, mellan Svenljunga och Tranemo. Nu var det sista dan för utställningen idag, så nu gällde nu eller aldrig. Och det kan jag säga, att hade det inte varit sista dan så skulle jag gett en mer heltäckande bild av Urmylla och försökt få er alla idoga bloggläsare att ta er dit – för det var en mycket mycket fin och fascinerande utställning, verkligen.
Men det är för sent, för idag var sista dan… Får mig att tänka på min gamle vän, överliggaren i Lund Folke Nordmark från Skillingaryd, salig i åminnelse. Hans valspråk var nämligen just: Det är alltid för sent. (Han tyckte det var coolt att spela så där uppgivet uppgiven.)
En annan association, föranledd av Urmylla, var till de otroligt glest förekommande praktiskt textila inslagen i mitt eget liv. Dessa begränsar sig till tre: 1) När jag som värnpliktig näst intill malaj, men dock maskinman (enligt devisen: fel man på fel plats) i flottan 1970 skulle sy fast propellrar på ärmarna på min sjömans-Kalle Anka-kostym (ni vet, med den där fyrkantiga, blå med vita kanter rektangulära lappen på axlar och överrygg). Det gick åt helvete, kan jag säga. Efter att ha perforerat fingertopparna med blodvitesynålen ett antal gånger tog jag hem alltihop till mamma… Och 2) När jag som lärarkandidat i Växjö på hösten 1974 med stor möda stickade en avig och en rät maska, med hjälp av instruktiv instruktion av stickkunnig kvinnlig bekant. Sen har det aldrig blitt nån mer stickning. 3) Och för det tredje har jag gett mig fan på att jag skulle lära mig behärska konsten att sy i en (tappad) knapp. Det tillhör en bildad mans arsenal, lika väl som att kunna bygga fågelholkar och uttala sig om engelska 1800-talsromaner, termodynamikens grundprinciper, etc. Allt enligt gurun Sven-Erik Liedman i Göteborg. Det har gått så där. Eventuellt behärskar jag knappisyningstekniken, har inte prövat på länge…
Alltnog och emedan, jag har aldrig sett så kreativa utslag av broderi och virkningeri som i Urmylla. Urbota fantastiskt, det är allt jag kan säga.
Liked this post? Follow this blog to get more.