Jag söker efter känslan som
jag minns jag hade förr,
då äventyret nyfikt tycktes
glänta på min dörr
Då, om jag än förlorade,
i hjärtat något vanns
och svåraste och tyngsta läxa
lustigt lätt befanns
Men nu så är det stelt och kallt
och föga ballt i världen,
där, ensamma tillsammans, segt
vi sträva fram på färden
Så, vad står oss åter då
i vintervindens spleen?
I väntan på att alla du:n
och jag skall bli till vi:n?
Jo, en sak bara, lyssnande till
gnisselsjälens skav:
För tusan sluta aldrig låta
bli att lägga av!
Liked this post? Follow this blog to get more.