För halvtres år sen satt jag på en bänk
sippa på en vodka med läsk och i ett blänk
var jag full som en alika för allra första gången
kramade kamrater och lyssnade till sången
av reptilhjärnan åsså från huvet o skrevet
graverade grundspår på min hårddisk skrev det
brevet till mig själv, om mitt öde i livet
wonderbart och jävligheter mixat, givet!
Fröken! Kan jag få en
Livet till, tack! Ridå?
Ja, döden ingår väl eller?
Tack, det är bra så.
Jollrar nu tillbaka på åren som har gått
nåt har man väl gett, men mycket har jag fått
till skänks utan att på nåt sätt ha förtjäna nåt
utan att ha vetat mig mena nåt
annat än å ha lite lajbans på tå
inför insidans manande gå gå gå
omedvetet hanbarndjur för det mesta
oförarglig? visst, livet va å festa!
Fröken! Kan jag få en
Livet till, tack! Ridå?
Ja, döden ingår väl eller?
Tack, det är bra så.
Visst, vemodsaningar fler än för de flesta
men hur det än går, så måste jag testa
blir det falla eller flyga om jag tappar greppet?
tristan eller påskön, vart seglar skeppet?
havanna-galenpanna-tiger dansar på månen
eller felkalibererade halvdöa fånen?
när man minst anar det går det som det går
åsså står man där man står, efter alla dessa år!
Fröken! Fröken! Kan jag få en
Livet till, tack! Ridå?
Ja, döden ingår väl eller?
Tack, det är bra så.
Ja, vad var det jag sa!? I april anade jag en ny låt vid horisonten i inlägget Ny låt? Ja, det har blivit mer än en sen dess, faktiskt. Men jag tänkte att jag får väl lägga ut den här som jag hintat om (usch! anglicism!) tidigare. Det är jag skyldig er, kära läsare. Ni har säkert undrat hur det har gått med den där refrängen som jag presenterade 11 april, eller hur? Ja, nu kan ni se. Låten säger en del, både om mitt liv som det varit och om nuläget, inför resten, typ. Finns musik till spektaklet också förstås, men den får ni vänta på lite till. Orkar inte spela in just nu, och förresten är jag hes som en kråka (no offence, crows).
Utvikning: Visste ni att “alika” är ett dialektalt ord för kaja, förresten? Jojomen. Därav fyllekaja, för det vet ju alla att kajorna super som fan. Kråkorna däremot dricker kanske för lite; kan ju vara därför som dom är så hesa.
Nedan en fjärranblickande kråka till vänster. Bilden till höger föreställer en alpkaja, med gul näbb och röda ben. De finns inte i Sverige. Men jag tyckte det vara roligare med en sån, än en bild på dom allerstädes närvarande, ytterst tjatiga kajor som flaxar omkring precis överallt här hemma nuförtiden. Huruvida alpkajornas alkoholvanor är lika extrema som de svenska alikornas är mig dock obekant.
Liked this post? Follow this blog to get more.
Kajan heter också allike på dansk!
Men varifrån kommer uttrycket “full som en alika”? Jag menar, att säga sådant som “listig som en räv”, “arg som ett bi”, “stark som en björn”, “modig som ett lejon”, etc. etc.; att säga sådant har ju ändå en viss koppling till verkligheten, vilket inte kan sägas om att anklaga kajan för superi. Då vore det mer naturligt och trovärdigt att exempelvis utbrista: “Han var temejfan full som en sidensvans!” För känt är, att sidensvansarna varje höst berusar sig på de jästa bär de kalasar på. De blir yra i skallen och vinglar omkring…