Jo, idag bär det iväg; eller rättare sagt i morgon. Susar ner till Helsingborg med min lilla orangea leksaksbil idag. Tidigt i morgon bitti sätter vi oss på tåget, dotter Ylva och jag. Vi ska till Paris, eventuellt möta våren där.
För länge länge sen hade jag idén att resa någonstans med ett barn i taget. Barnet i fråga skulle bestämma destinationen. 1990 tågluffade Martin (då 11) och jag (då 40) till Portugal och tillbaka igen. Jakob och jag var i Västindien 1994. Men någon resa med Ylva blev aldrig av.
Så det ska vi ta igen nu, 35 år senare! Ylva har bestämt att det blir tåg tur och retur Paris, däremellan fyra hela dagar i den franska huvudstaden. Spännande är bara förnamnet!
Jag läste franska i skolan. Tyckte det var ett underbart skönt klingande språk. Vi hade en lärobok med en tecknad bild på framsidan: två bilar hade krockat lätt, och nu stod förarna och skällde på varandra. Tänk, fantiserade jag, att kunna krocka lätt i Paris, och kliva ur bilen och skälla på flytande franska! Vilken dröm…
Nåväl, den drömmen kommer aldrig att besannas, tyvärr. Det är ju också bland det svåraste man kan ta sig för: att gorma och skälla idiomatiskt på ett främmande språk. En näst intill omöjlig uppgift, om man inte språkbadar i det främmande språket i sisådär åtta år först; dvs. lever och i stort bara kommunicerar på franska (i det här fallet) under lång tid. Och så länge har jag verkligen inte vistats i Frankrike.
Men fortfarande älskar jag klangen av franska; de där sonora nasala vokalerna… För ändå längre sen, under min tid som parvel blott en tvärhand hög, minns att jag med stor glädje lyssnade på en fransk EP-skiva som syrran köpt. Det var den fantastiska Edith Piaf som sjöng; huvudnumret var låten Milord. Den spelade jag gång på gång och sjöng glatt med i franskan, utan att begripa ett ord givetvis.
Nu har jag med hjälp av Google translate fått klart för mig att låten handlar om en kvinna – sångerskan – som försöker trösta en “Milord” (övers till “rich foreigner”?). Han har övergivits av en annan, mycket vacker kvinna, verkar det som. “Kom igen nu, Milord! Bra jobbat, Milord! Gråt inte mer.” uppmuntrar sångerskan.
Edith Piafs röst… kommentarer överflödiga. Och vilka ‘r’ hon har! Gurglande tungrots-r… Underbart. Hör bara:
Liked this post? Follow this blog to get more.