På förmiddan lärde vi (cirka 20 körsångare från olika körer; varav 4 från Vilda Röster i Borås) oss fem nya låtar under ledning av Richard Burgess från gruppen Doggerland. Richard pratade och sjöng och spelade stundom på sin concertina (engelsk variant av dragspel). Anders Ådin, också från Doggerland, kompade på Martin-gitarr och vevlira. Fyra av låtarna var sea shanties, sjömansarbetssånger (se förra inlägget). Den femte låten, The sun never shines on the poor (av Richard Thompson) lät så här:
Vi kom med i den pigga refrängen:
Tingeling, tingeling
The Devil he leans on your door
The future is black as before
And the sun never shines
The sun never shines on the poor
Sen åt vi helstekt rödspätta med tillbehör på det solstekta torget i Strömstad.
På eftermiddagspasset lärde vi oss fem låtar till. Vår lärare var Stina Klintbom, körpedagog, sångare och låtskrivare för gruppen Stinas visor. Vi sjöng t.ex. När jag får ett hus:
När jag får ett hus så ska det va
ett gammalt trähus som ligger bra
med burspråk och trädgård och stor altan
och badkar och tvättstuga flera plan
När jag får ett hus
När jag får ett hus då ska det ha
en stor härlig trädgård där man vill va
syrener och rosor förgätmigej
och solstolar där man kan lata sig
När jag får ett hus
När jag får ett hus då vill jag ha katt
som sover hos mig varenda natt
som ligger å spinner vill gosa jämt
som alltid gör som den själv bestämt
När jag får ett hus
När jag får ett hus, inte om eller hur,
då vill jag ha nära till hav och natur
och barnen ska bada varendaste dag
och leka i skogen bland gröna blad
När jag får ett hus
När jag får ett hus har min dröm blivit sann,
med trädgård och katt och så barn och man
ja, du är hos mig och älskar mig än
min livskamrat och min bästa vän
När jag får ett hus
Efter fikapaus repeterade vi alla tio låtarna. Sen var det bara att ladda för kvällens konsert, med början kl 19. Vid det här laget var man ganska mosig i hôvet, kan jag säga.
Första delen av konserten (fullsatt med entusiastisk publik!) lyssnade vi på Doggerland och Stinas visor, deltog inte själva. Men i andra delen, efter 20 min paus, sjöng vi de 10 låtarna vi lärt oss under dagen, tillsammans med de bägge professionella grupperna. Och till sist så det magiska extranumret Leave her, Johnny, som jag skrev om i förra inlägget.
Efter konserten var tröttheten som bortblåst. Nu voro vi blott lyckliga och glada i kropp som själ…
EN SUPERLÖRDAG!!!
Liked this post? Follow this blog to get more.