Ditt nöt, ditt nöt! skreks det från eken när jag trädde ut i den bistra decemberskymningen. Det var nötskrikan som hade sedvanligt skräniga synpunkter.
Men en vacker vingspegel har hon ändå, det får man ge henne; blåskimrande snygg, näst intill lite prålig:
Liked this post? Follow this blog to get more.