Med snapshots menar jag bilder av urusel kvalitet tagna med min snart nio år gamla ångtelefon. Jag har aldrig lyckats lära mig ta bilder med mobiltelefonen. Tänker ofta inte ens på att möjligheten finns. Det ska ju vara riktiga bilder, skapade med min äkta Nikon-kamera… Men visst, erkänner gärna att telefonen har sina fördelar: den finns alltid med, den är smidig och snabb osv.
Vår tågresa till Paris började riktigt illa. Inte nog med att det var nåt fel på loket, vilket medförde mer än en timmes försenad start från Köpenhavns Hovedbanegaard. Vår vagn, med våra sittplatser, var dessutom avstängd, av outgrundlig anledning (“av säkerhetsskäl” sas det…). Fy fan vad motigt!
Vi fick nödövernatta i Köln pga det jävla söndriga danska loket (missade dagens sista Eurostare Köln-Paris). Men tack vare detta fick vi ändå en skymt av den berömda Kölnerdomen, som tornade upp sig alldeles intill vårat nödhotell.
Det bästa med vårt Hotel Lena i Paris var att det bara var tio minuters promenad dit från Gare du Nord. Och så fanns det ju un petit peu med odödlig konst på väggarna. Här ett exempel; associerar till nån holländsk 1600-talsdonna i strikt mörk dräkt – ätande(s) popcorn! Härlig stil- och genrebrytning! (Lägg märke till att jag lägger min mobiltelefon mot damens öra f.ö.)
Det finns dom som påstår att min dotter Ylva inte når så högt över havet. Jahaja, men hon är lång i rocken nog för att peta på Eiffeltornets topp med sin petfinger (aj! toppen är vass!):
Sista dan blev det riktigt kyligt i den franska huvudstaden (12-13 grader bara). Dessutom sipprade det ner vatten från himlen uppe i Montmartre, där vi trängdes med alla hopplösa turister (själva var vi ju mer som naturaliserade francaisare). Det var därmed utomordentligt skönt och mysigt att inmundiga en kopp varm choklad i våtkylan (under tak dessutom).
före chokladen 
efter chokladen
Liked this post? Follow this blog to get more.