Naturens första / största bud är: / slösa!
Så börjar Elmer Diktonius dikt Det väsentliga. Jag kom att tänka på dessa rader idag. Gick min vanliga promenad i det vackra vårvädret (?), vilken tangerar Kransån nära Kransmossens friluftsområde. I lördags hade naturen slösat enormt med finpenslarna. Strött lite pudersnö på varenda gren; inte missat en enda en. Det var så vackert så man kunde dö (se lördagens inlägg).
Idag, tre dygn senare, råder full islossning i Kransån, och den mesta snön är borta. Naturen har slösat igen, vräkt på med vind, regn och plusgrader dygnet runt.
Ho har enorma resurser, den där natur’n, det måste man säga. Det är ingen som helst hejd på’t; totalt hialöst.
Januarivår…
Liked this post? Follow this blog to get more.