Återigen har en svart bergvägg besegrat
en röd sportbil.
Vi läxas upp men lär oss ingenting.
Dagligen griper trädtopparna tag i en Boeingmaskin
och drar den mot marken.
Dock finns bakterier som äter sten.
Allvarliga träd fälls av skämtsamma gnagare.
Det pågår.
Psalmkommittén beställer texter av tvivlare.
Världens röntgenexperter samlas i FN
för att utse årets Miss Skelett.
Det pågår, det pågår, det pågår…
Härlig var den sol som kritperiodens barn
ritade i övre högra hörnet.
Hälften av vattnet i våra källor, sjöar och hav
består av gråt.
Över tungsinnets ytor skidar de glada skräddarna.
De skrattar till och märker ingenting.
Werner Aspenström i Under tiden, 1972
Det var mycket som pågick 1972 som kunde göra en poet (och även en icke-poet för den delen) svårmodig. Men Werner Aspenström, och alla andra som var med på den tiden, var lyckligt ovetande om den förödande digitalisering som skulle komma. Vi lever nu i en pågående enshitification (sv: “skitifiering”?) av vår livsmiljö:
Bilderna från:
Liked this post? Follow this blog to get more.