Minns att jag ibland blev irriterad på det ständiga pratet om “själens landskap”, när jag studerade litteraturvetenskap, och det gällde att analysera modernistiska naturdikter. Varför kan det inte få handla om naturen själv, i sin egen rätt? menade jag då. Nu ser jag det lite annorlunda.
Så här var det. Jag hade bestämt att jag skulle ut och cykla i solen i eftermiddag. Innan dess drack jag en kopp kaffe, och passade då på att titta lite mer på mina bilder från Gotland (tillbringade en vecka på Fårö nyligen, som (ev.) bekant). Då hampade det sig inte bättre än att jag för en god stund blev fullständigt absorberad av estetiska lustar. Jag gick igenom en dags naturbilder i bildbehandlingsprogrammet Lightroom (som jag alltid gör); bearbetade en del, slängde en del. Nu fann jag det plötsligt utomordentligt lustbetonat att manipulera en del bilder – förvränga dem, skulle en del naturfotografer säga. Själv kallar jag det “fritt estetiskt skapande”, eller liknande. Jag får utlopp för ett slags bildmakande liknande det en bildkonstnär (van Gogh?) kan känna, föreställer jag mig.
Att det inte ser ut som i verkligheten bekymrar mig inte. Jag tycker att jag uttrycker något med form och färg. Kanske handlar det om själens landskap…
Till slut kom jag iväg på den där cykelturen. Men inte förrän jag fotomålat nedanstående tolv estetografier. Högerklicka gärna och välj “öppna bild i ny flik” (el. motsv.) för att förstora en bild ni tycker är intressant. Vore också roligt att få veta om ni gillar eller ogillar någon speciell fotomålning / manipulerad bild (jag numrerar dem så det blir lättare att skilja dem åt); uttrycker de något? ger de associationer?
Bild 1 
Bild 2 
Bild 3 
Bild 4 
Bild 5 
Bild 6 
Bild 7 
Bild 8 
Bild 9 
Bild 10 
Bild 11 
Bild 12
Liked this post? Follow this blog to get more.