Sen så långt tillbaka jag kan minnas har jag diggat låten Son of a Preacher Man. Den blev en hit med Dusty Springfield på 60-talet. Men nyligen digital-snubblade jag över en skithäftig version med Rainbow Girls, feat. Anna Moss:
Billy Ray was the preacher’s son
And when his daddy would visit he’d come along
When they gathered ’round and started talkin’
That’s when Billy would take me walkin’
Out through the back yard we’d go walkin’
Then he’d look into my eyes
Lord knows, to my surprise
The only one who could ever reach me
Was the son of a preacher man
The only boy who could ever teach me
Was the son of a preacher man
Yes, he was, he was, ooh, yes, he was
Being good isn’t always easy
No matter how hard I try
When he started sweet-talkin’ to me
He’d come and tell me “Everything is alright”
He’d kiss and tell me “Everything is alright”
Can I get away again tonight?
The only one who could ever reach me
Was the son of a preacher man
The only boy who could ever teach me
Was the son of a preacher man
Yes, he was, he was, ooh, Lord knows, he was (yes, he was)
How well I remember
The look that was in his eyes
Stealin’ kisses from me on the sly
Takin’ time to make time
Tellin’ me that he’s all mine
Learnin’ from each other’s knowin’
Lookin’ to see how much we’ve grown and
The only one who could ever reach me
Was the son of a preacher man
The only boy who could ever teach me
Was the son of a preacher man
Yes, he was, he was, oh, yes, he was
He was the sweet-talkin’ son of a preacher man
(The only boy who could ever teach me)
I kissed me the son of a preacher man
(The only one who could ever move me)
The sweet-lovin’ son of a preacher man
(The only one who could ever groove me)
(Was the son of a preacher man)
(The only one who could ever reach me)
(Was the son of a)
Här gör man sig förstås en massa tankar, t.ex. om förhållandet mellan predikanten (pastorn/prällen) och sonen. Rör det sig om en syndig revolt mot den stränge fadern från sonens sida? Protesterar han mot faderns och religionens stränga moraliska krav, genom att ge sig på första bästa lättlockade lantflicka med sina sexuella inviter?
Ja, jag vet inte. Men det är nåt med kombinationen religion och sexualitet… Kontrasten mellan dessa bägge motpoler gör att det liksom blir extra snuskigt och lockande. Vet inte så mycket om hur andra religioner ser på saken, men kristendomen är ju onekligen väldigt anti-kroppslig. Det är bara själen som är värt nåt; den syndiga jordiska kroppen kontra den ädla himmelska själen…
Och det vet man ju hur munkar och nunnor höll på när dom fick chansen…
Liked this post? Follow this blog to get more.