Sanningen är, att det var en ganska krävande resa – för min del i alla fall. Självförvållat till stor del; jag lyckades slarva bort min astmamedicin på flyget ner. Vete fan hur det gick till; borde inte ha varit möjligt. Men det medförde att jag flåsbälgade nåt alldeles otroligt så fort det gick uppför, vilket det gjorde en hel del vid flertalet 5-6 timmar långa vandringar i regnskogen.
Sen var det det här med magen. Var osäker på om jag skulle våga mig på att släppa väder under en 3-4 dar… Om ni förstår vad jag menar… (punkt punkt punkt…).
Och så de långa dagarna på de urusla potholesvägarna med medelhastighet 30 km/tim, varken mer eller mindre. Var heller ingen sinekur precis.
Men trots allt detta: Den verkliga sanningen om Madagaskar, den djupare sanningen, finns att söka i lemurernas ögon:
Eller kanske i den uråldriga, rynkiga underbettsvisdomen hos kameleonter som den här:
Efter att ha återvänt till ursprungspunkten (nedre Trandared i Borås) är jag möjligen inte helt densamme som när jag for; kanske något perspektivrikare, aningen insiktsfullare… Vill gärna tro det.
Liked this post? Follow this blog to get more.