Vårhimmelsång

Då ljöd en sång från himmelen så skön som inga flera

Det var den lilla lärkan grå, så svår att observera…

Jag vet inte om det är bra eller illa… men den lilla lärkan grå är inte lika svår att observera längre som på Birger Sjöbergs tid (citatet ovan från “Den första gång jag såg dig”, ur Fridas bok, 1922). Teknikens under…  Ingår väl i avförtrollningen av världen (Die Entzauberung der Welt, Max Weber, kring förra sekelskiftet), kan jag tro. Aber sheiße das Gleiche (skit samma), jag tycker det är magiskt ändå! Lärksången, menar jag. Inget sinnesintryck ger mig sådant intryck av vår (VÅÅÅR!) som sånglärkans jublande sång däruppifrån… Och den ska pågå ständigt, som ett ackompanjemang till allt det andra som händer när livet återvänder i april. Det gjorde den också för inte så länge sen, men nu är 80 procent av de svenska sånglärkorna borta, i det moderna jordmissbrukets tecken. Men i kärnbiotoperna finns den kvar, som på Morups Tånge, strax norr om Falkenberg. Så här låter den:

Liked this post? Follow this blog to get more. 

4 reaktioner till “Vårhimmelsång”

  1. När vi vandrade på Ölands alvar i april förra året var det nästan “öronbedövande” lärksång hela tiden, så där fanns de kvar. ?

  2. Jo, men Öland, det är ju ett land för sig. Jag var där en vecka på försommaren för inte så länge sen och kunde konstatera att där var ju allt som förr! Bättre än förr, till och med; massor av fågelsång, massor av fåglar (för att inte tala om blommor…). Har nog en del att göra med att de inte har monokulturslimmat sitt jordbruk lika mycket som på fastlandet. Ja, och alvaret förresten, det är ju näst intill vildmark det…

Kommentarer är stängda.