När jag skulle framkalla den här bilden:
…kom jag osökt att tänka på första avsnittet av Bröderna Cartwright i svensk teve, som hade titeln En ros till Lotta. Det sändes 26 december 1959, fick jag se på nätet. Blev smått förvånad, trodde ändå det var några år in på 60-talet. Var alltså blott 9 år ung när jag smög in till våra grannar i Broaryd för att beglo denna Vilda Västern.
Grannarna hade nämligen teve. Det hade inte vi. Deras teve stod alltid på, oberoende vad det var för program (ibland var det bara testbilden, med Stockholms stadshus). Inte sällan sällan satt herr och fru Hurtig, som grannarna hette, och sov framför teven. Så var fallet när En ros till Lotta sändes, minns jag. Så jag slank in, såg Pappa Ben med sönerna Adam, Hoss och Little Joe, och slank hem igen, utan att grannarna märkte nåt.
Minns att jag tyckte första avsnittet var så där. Inte så mycket pangpang, nämligen (det blev bättre i andra avsnittet: Pennfäktaren). Men visst, spännande ändå, absolut sevärt. Min favorit var Adam, han var tuffast och drog snabbast. Annars var ju Little Joe omåttligt populär, inte minst i Sverige. Han åkte runt i folkparkerna här senare och charmade alla flickorna.
Minns ni? Här en liten påminnare (reminder), signaturmelodin till Bonanza, som serien hette på amerikanska.
P.S. Har inget minne av “Special Guest Star: Everett Sloane”, som syns i videon. Men det var säkert boven; han ser väldigt bovaktig ut. D.S.
Liked this post? Follow this blog to get more.