I morgon ska jag fara till Madagaskar. Låter otroligt, men är troligen sant. Vet inte riktigt hur det kom sig, men nån gång i början av året bokade jag plats på Äventyrsresors Madagaskar-resa, under ledning av biologen Isak Isaksson. Och på den vägen är det, som det heter.
Det är lemurerna och kameleonterna och fåglarna som lockar… Över 80 procent av djurarterna på ön är endemiska, dvs. förekommer bara här och ingen annanstans.
Madagaskar är världens fjärde största ö; bara Grönland, Nya Guinea och Borneo är större. Sverige är 450.000 kvadratkilometer, Madagaskar 587.000.
Befolkningen på M, ca 30 miljoner, kom till stor del från Indonesien. Så ön är väl skild från Afrika (50 mil västerut) på alla vis.
M är ett mycket fattigt land. Har just läst en reseskildring därifrån, och är glad att jag åker med en gruppresa, där allt i princip ska vara ordnat på förhand. Fast jag tror nog det kan bli en del överraskningar; vägarna lär vara urusla, elektricitet finns bara ett par timmar på kvällen på många håll, osv.
Nåväl, jag börjar med att ta Flix-buss från Borås till Arlanda. Sen är det två flygetapper, Arlanda-Adis Abeba sisådär 8 tim, och Adis-Antananarivo, huvudstad på M, ca 5 tim. Flygandet är något jag verkligen inte ser fram emot. Lider av måttlig astma, vilket gör att jag måste dra efter andan extra djupt vart 4:e, 5:e andetag, när jag befinner mig på ett flygplan på hög höjd. Atmosfären, mängden syre, på ett högtflygande plan motsvarar ungefär 1.200 m höjd över havet, har jag läst. Det betyder viss syrebrist för mig.
Allt det här stör insomningsprocessen, så jag sover nästan inte alls. Jobbigt jobbigt – men självförvållat.
Sen flyger vi en kort inrikesetapp från Antananarivo till Tulear vid sydvästkusten. Resten av resan, fram till 25 november, åker vi runt till olika nationalparker med en liten buss.
Ja, det blir spännande. Kan man bara hålla sig frisk så blir det nog en stor upplevelse. Viktigast för mig är att ta fina bilder. Jag har 2 kamerahus med mig, samt 4 olika objektiv, plus 2 telekonvertrar. Denna utrustning utgör 99 procent av mitt handbagage. Det blir något för tungt egentligen, men att checka in sånt här är otänkbart; det är för dyrt för att man skulle riskera att grejerna kommer bort eller går sönder pga vårdslös hantering av de incheckade väskorna.
Jag vet att ni, kära bloggläsare, helst ser att jag håller mig hemma jämt, så att jag kan sköta bloggen ordentligt. Men (no offense) ni får faktiskt acceptera att jag vill ta mig ut i världen en smula ibland, även om det kan innebära att blogginläggen kan bli glesa. Enligt uppgift finns det wifi på en del av våra login, men det är osäkert.
Tja, det är svårt att sia, speciellt om framtiden. Om gud vill (han skiter ju iofs högaktningsfullt i mig, om han till äventyrs skulle finnas) och vädret tillåter (god willing and weather permitting) så ska jag vara hemma igen 26:e november. Den som lever får se.
hej då
åsletå
alternativt:
hej hej
leverpastej
Liked this post? Follow this blog to get more.