Visst har jag mina aningerier, men säker är jag inte; vill väl inte vara heller. På vem jag tror att jag är, alltså. En god vän uttalade sig i frågan nyligen, gav mig några inkännelsefulla nyckelord. Gjorde mig smått glad. Blev den här lilla dikten:
i mångt och mycket
glädjekurre
på djupet dock
stillsam
djuphavsfisk
kuttrar invärtes
med universum
medan tystnaden
spelar…
Liked this post? Follow this blog to get more.
Vilken fin dikt 💐visst kan även tystnaden spela om någon kurre kan lyssna 🐿️
Tack för de vänliga orden.