Vissa saker sätter sig i skallen för alltid, som det tycks. Detta fenomen är er säkert välbekant. Jag mindes idag, när var ute i skogen en sväng och kastade ett öga på en eller annan svamp. Hade bara tillgång till två (ögon), så det blev inte så mycket kastat. Det fanns inte så många svampar heller, där jag var, så det gjorde inget. Nå, vad var det jag mindes då? Jo, jag mindes ett litet brottstycke ur ett radiokåseri med Torsten Ehrenmark som jag hörde för drygt 50 år sen. Det lät så här:
– Var har du vart? frågade jag.
– Plockat svamp, svarade han.
– Var har du svampen då? undrade jag.
– Hitta inga, svarade han.
– Hur vet du då att du plockat svamp? ville jag veta.
Är det inte ganska underligt att denna lilla dialog har fastnat i mitt minne? Jag tycker det. Men nån förklaring har jag inte. Tja, det är ju lite språkligt tyket och småfräckt så där… ordmärkning, typ. Gillade nog sånt redan i unga år faktiskt.
Alltnog, såg inte så många svampar idag, trots att jag vet att det finns gott om dom i skogen just nu. Nä, jag kom inte så långt, såg motiv hela tiden. Fotostrosade. Och dom svampar jag faktiskt såg lockade jag inte, jag tog bilder på dom i stället. Är det nån som vet vad det här är för en gynnare förresten:
Liked this post? Follow this blog to get more.
Kanske en lite ”stolt fjällskivling ”,
men lämnar inga garantier!