Det är svinsvårt att översätta poesi. Det vill säga, det går egentligen inte. Det bästa du kan hoppas på som översättare är att det blir en ny, visserligen annorlunda, men ändå bra dikt. Bra på ett annat vis. Du kanske kan komma ganska vågat vagt nära när det gäller innehållet, meningen, betydelsen… Men formen är svårare. Orden har inte bara en specifik, denotativ betydelse (lexikal, ordboksbetydelse), utan också vidsträckta moln av konnotativ, alltså associativ, betydelse. Referenser till det ena eller andra… Och, inte minst, orden ser ut om man läser tyst, de låter om man läser högt. De har ordaccent, de har betonade och obetonade stavelser, de har rytm. De ingår tillsammans med andra ord i fraser och versrader som ser ut och låter och har rytmisk potential.
Nu har jag krånglat till det ordentligt så ni verkligen skall inte förstå vad jag skriver, men däremot tveklöst skall begripa hur försvinnande svårt det är att översätta poesi…
Låten Both Sides Now av Joni Mitchell har alltid betytt mycket för mig, och vid något tillfälle för längesen gav jag mig i kast med den omöjliga uppgiften att översätta låttexten. Att översätta låttexter är om möjligt ännu svårare än att översätta vanliga dikter, för om man ska kunna sjunga låten med den översatta texten, på det nya språket, på samma melodi, ja då måste rytm och rim stämma perfekt. Kanske man då måste offra en del av innehållet på formens altare.
Översättningen av den första delen av Both Sides Now (Från båda håll), den som handlar om moln, blev ändå ganska bra, det tycker jag. Jag har publicerat den här på bloggen i ett tidigare inlägg.
Med den andra delen, om kärlek, blev mindre lyckad. Ett helt pariserhjul (ferris wheel) bara försvann…
pariserhjulet-som-försvannLiked this post? Follow this blog to get more.