Ja, Pablo Picasso alltså. Vi besökte nämligen Pablo Picasso-museet här i Paris idag.
“It took me my whole life to learn to draw like a child.” 
Kunde konstatera att den gode Pablo P var en mycket mångsidig konstnär; många stilar och genrer, målningar och skulpturer. Men han hade ju en viss förkärlek för den här typen av människobilder:
Och det är ju dylika målningar man direkt förknippar med Picasso; tvådimensionella personer med ögonen pekande åt olika håll. Nå, då kan man ju fråga sig: Varför målar han på detta viset? Ok, han blev känd och rik på kuppen, men utöver det? Finns det något estetiskt ut- och intrycksskäl för att ögonen ska stå i kors? Missförstå mig inte, jag gillar det här, det är inte det. Men jag funderar över om P.P. mådde på nåt visst vis när han målade så här, om han uppfattade den porträtterade personen på nåt speciellt sätt som han ville uttrycka, på den estetiska verkningspotentialen över huvud taget.
Hur uppfattar jag själv det den här tavlan (och andra liknande)? Det vet jag inte riktigt. Vet bara att jag för det mesta gillar det. Kanske är det inte heller oväsentligt att man lätt kan se att Picasso mycket väl kan måla människor på ett helt annat sätt. Att han väljer hur han vill göra pga vad han vill uttrycka. De här springande damerna i en helt annat stil är jag också förtjust i:
Liked this post? Follow this blog to get more.