På icke förekommen anledning vill jag gärna förklara innebörden av förra inläggets rubrik “walking the toad”. Walking the toad, sv övers: Gående paddan / Att gå paddan kan vara lika med att utföra en speciell dans, vars ursprung är omtvistat. Rörelsemönstret påminner om den “jenka-dans” som var populär en kort tid på 1960-talet, men då utan de hopp som förekommer i jenkan (naturliga paddor, så att säga, hoppar ju heller aldrig, till skillnad från grodor, som, som bekant, plägar skjuta ifrån med de kraftiga bakbenen och företa avsevärda skutt i akt och mening att ta sig fram här i världen.)
Vanligtvis torde dock “walking the toad” tolkas metaforiskt, ungefär liktydigt med att “mödosamt traska sig fram genom livet”, en fot i taget, typ, eller, i paddans fall, en fot (bakben) och en arm (framben) i taget.
J.T. & The Soggy Bees framför stundom en melodi betitlad just Walking the Toad. Som en speciell service till bloggens läsare har den fullständiga texten till detta musikstycke tillhandahållits å undersidan Låttexter å denna hemsida.
P.S. Nya tänkvärdheter i Tänkebok. D.S.
Liked this post? Follow this blog to get more.