Idag gick jag ut, i akt och mening att gå en runda. Min vanliga runda. Det var den 18:e november så mycket visste jag. Trodde kanske inte det var nåt särskilt på gång. Men fytefan vad jag bedrog mig! Därute var det fullt ös. Allt var liksom på väg. Vinden svepte kraftfullt i träden (och drog med sig tiden) Det susade och brusade så det stod härliga till. Funderade lite på soundet, soundet av susbruset alltså. Att det är skillnad på barrskogssus jämfört med samma fenomen i lövskog, ja, det visste jag sen gammalt. Men hur är det egentligen när lövträden fällt sina löv om hösten? Är det verkligen någon större skillnad på suset mellan kala lövträdsgrenar jämfört med när vinden drar genom tallar och granar? Det är en bra fråga. Kunde inte komma fram till något definitivt svar på den idag. Sen var det ju detta med vattnet som höll på. Regnet kom och gick, föll mestadels, men drogs också med av vinden. Och i ån hastade vattenmassorna mot havet. I våldsam fart, kan tilläggas. Till synes utan att tveka en sekund. Allt är soldrivet, filosoferade jag. Trots att denna traditionsenliga himmelslampa, solen alltså, var så långt ifrån att vara synlig som den bara kan vara en gråmulen novemberdag. Ändå soldrivet. Det är ju solen som avdunstar upp vattnet i himlen så att det sen kan ramla ner igen. Vattnets kretslopp har man ju hört talas om. När det kommer till kritan (om det kommer dit nån gång) så är det faktiskt solen som driver vindsnurrorna hit och dit, lågtrycken och högtrycken menar jag, stormarna, orkanerna, tyfonerna! Och på det viset tar ju aldrig vattnet slut. Det cirkuerar bara runt runt. Och inte luften heller. Tar slut alltså. Nej, för eftersom jorden är rund kommer ju luften tillbaka till där den var förut, förr eller senare. Det är välordnat. Nåja, i längden är allt trots allt som det måste, det vet man ju. Men en tredje grej som var på väg hela tiden, på vägen rentav (he he…), (Ja, själv rörde jag förstås också på mig,jag var ju ute och spankulerade,som sagt.) var alla bilarna. Också soldrivna, tänkte jag. Ja, vill säga, den fossila energi som finns lagrad i oljan och som blir bensin den kommer minsann också ytterst från solen! Fast här är det annorlunda, jämfört med vattnet och vinden. Här verkar det ännu inte ha blivit som det i längden måste. För den energi som förbrukas i bilarna den kommer inte tillbaka, den cirkulerar inte. En hel del av den far upp i himlen som koldioxid. Och väl där lägger den sig som ett lock i atmosfären och gör att mindre och mindre solvärme kan studsa tillbaka ut i rymden. Och så blir det varmare och varmare på jorden. Och det har man ju märkt så här i november i år. Ja, nog för att regnar och blåser utå bara helvete, men värmen, ja den kan man inte klaga på. Fast då är det förstås vädret och inte klimatet det handlar om… Jajamensan, så ligger det till. Jag tyckte att jag fått va med om en hel del på min promenad och tänkt ut både det ena och det andra. Jaja, även en blind höna pinkar ibland ett korn, tänkte jag.
Liked this post? Follow this blog to get more.