Alla mina luftslott har smultit som snö,
alla mina drömmar har runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.
Edith Södergran, ur “Dikter”, 1916
Liked this post? Follow this blog to get more.