Som alla vet är ju läget i den sapiens-dominerade s.k. kulturen katastrofalt på många sätt. Vid en hälsoinventering i den lokala naturen nyligen framkom emellertid vissa positiva resultat.
Den rikliga tillgången på harsyra (lysergsyradietylamid av hartyp, s.k. har-acid/LSD) gav vid handen att hallucinogen-bruket bland jössarna glädjande nog åtminstone inte ökat:
Den i den sapiens-vinklade pressen så grymt förtalade “invasiva” lupinen (finns ens någon art som i invasivitet kan mäta sig med de upprättgående tvåbeningarna!?) befanns vara mycket vacker, och därtill hem och tillhåll för några av dessa våra allra minsta:
Lupinblomman är kanske som allra skönast då den just har börjat slå ut. 
Lupinbladen är mandala-aktigt symmetriskt rogivande. 
Storskrävelstekeln trivdes utmärkt på den knoppande lupinen. 
Den krumbenta bastardspinnaren sade sig aldrig ha bott så bekvämt och modernt som i detta lupinblad.
Blåbärsriset syntes bära bäranlag i riklig mängd:
Och strutbräkenarna gonade sig i det ljuva motljuset:
Med denna lägesrapport vill inte hälsovårdsverkets naturavdelning på något sätt hävda att allt är gott och väl i vår natur, långt därifrån. Men i den mån några enstaka positiviteter ändå noteras, så är de värda att lyftas fram (så vi inte alla bryter ihop i total detgåråthelvetedepression…).
Liked this post? Follow this blog to get more.