Sitter här i mitt enkla boende i Färjestaden och samlar tankarna efter ännu en lång, intensiv Ölandsdag. Ögonen går i kors lite grand, det blev 14.265 steg idag, om inte annat.
Två av dagens upplevelser sticker ut: mötet med den sällsynta lundsångaren i Ottenby lund, och prutgässens mass-sträck mot norr och nordost vid Västerstadsviken, strax söder om Mörbylånga.
Lundsångaren är ovanlig i Sverige. Därför var det spännande att stöta på den i Ottenby lund, ja, att verkligen få närkontakt med den. Jag upptäckte den själv också, vilket alltid är en glädje. Den sjöng som en galning, nästan oavbrutet; låter så här.
Och av det hundratal bilder jag tog blev åtminstone några hyfsade. Det var inte lätt. Lundsångaren håller till relativt högt i trädkronorna, och är inte still för ett ögonblick. Motljus, kvistar och blad i vägen…
Lundsångarmötet var fint, inte tu tal om den saken; ett kvalitetsmöte.
På väg hem till Färjestaden körde jag ner till Degerhamns numera nedlagda cementbruk, för att om möjligt få syn på den svarta rödstjärt som lär hålla till där. Av någon sådan stjärt syntes dock ej skymten. Men i det rådande dimvädret (repris från morgonen) hördes däremot ett ständigt kacklande från luften. Fan, tänkte jag, det där låter som vitkindade gäss. Ja, dom har ju blivit så ohemult vanliga på senare år, inte minst på västkustvintern. Men mystiskt ändå, ingenting fanns att se, men kacklandet fortgick hela tiden. Det lät som om en väldig massa osynliga fåglar flög förbi i dimman.
Och så var det, verkligen! Det upptäckte jag när jag kom till Västerstadsviken (Eckells udde) en stund senare. Dimman lättade alltmer, och då spelades en helt otrolig syn upp för den gamle ärrade fågelskådaren. Prutgäss var det, inte vitkindade, prutgäss i tiotusental! De upptog hela horisonten, ja hela himlen. De drog från söder mot norr eller nordost (en del sneddade in över land), på väg mot sina arktiska häckplatser. Och de bara kom och kom, tog aldrig slut verkade det som. Inte på de två timmar jag befann mig vid Västerstadsviken i alla fall.
Hur många var de? Vet inte. Fyrtiotusen (40.000), femtiotusen (50.000)? Ingen aning. Var omöjligt att hinna med att räkna givetvis. Visste inte att det fanns så många prutgäss i världen…
Kan inte påminna mig att jag varit i närheten av en lika magnifik mass-sträckupplevelse sen 1970-talet. Då gällde det ejdersträck i Kalmarsund (uppskattningsvis sisådär 30.000 på några timmar). Men det här var ännu värre, ännu mer magnifikt imponerande.
Kanske var det så, att prutgässen legat och väntat (var vet jag inte, Danmark, England, Holland?) på att den envist hårda ostliga motvinden som rått i många dagar äntligen skulle avta. Vilket den gjort just idag; idag måttlig sydlig, sydvästlig vind. Och då gav sig allihop iväg, allihop på en gång…
Retligt nog hade jag gått en bit från bilen, och hade bara tillgång till ett 560 mm tele på kameran, vilket inte alls kunde göra rättvisa åt skådespelet. Fick försöka klara mig med telefonen. Tog några bilder, filmade lite. För att förstå storheten i skeendet måste man förstås vara på plats, men jag försöker ändå ge en antydan till hur det var… (ni måste högerklicka och välja “öppna bild i ny flik”, annars ser ni ingenting):
Filma försökte jag också göra: filmsnutt 1, filmsnutt 2 och filmsnutt 3.
Och så kunde jag inte låta blir att röstmema lite också…
Det här var dagen då kvantitet överträffade kvalitet. Eller kanske var kvantiteten så enorm och så sällsynt den här gången, att den förvandlades till en rent kvalitativ upplevelse?
Liked this post? Follow this blog to get more.