Egentligen beror allt på den här fantastiska bilden (apropå motljus förresten, ämnet för förra inlägget…):
Så fort jag såg den bilden tänkte jag: Jag måste dit! Måste ge mig chansen att fota ett liknande motljusgap…
Och så blev det, för i morgon smäller det: riktning Zimbabwe… Tidigt som fan, 6.10 går flyget från Landvetter, måste gå upp vid halv fyra-snåret. Lång väntan i Amsterdam, och en hel natts väntan i Nairobi, Kenya. Dåliga flygförbindelser till Harare, Zimbabwes huvudstad. Ska anlända dit onsdag förmiddag, sen övernattar gruppen där; det är en gruppfotoresa, ledd av den kände fågel- och djurfotografen Brutus Östling (kolla hans bilder från platsen här). Först på torsdag flyger vi ut till målet, Mana Pools nationalpark vid Zambezifloden, med ett litet, chartrat plan.
Låter det mödosamt? Ja, det tycker jag också. Det känns som att resemödan kan komma att överträffa reseupplevelsen…
Nåväl, på plats, i den lyxiga (?) lodgen vid flodens strand, omgiven av alla djuren (några av de 4 procenten kvarvarande vilda däggdjuren bl.a.; 36 procent av däggdjuren på jorden är människor, 60 procent människans husdjur) blir det nog bra, får vi hoppas. Vi ska fotografera gående till fots, sägs det, inte åka jeep som är det vanliga på safaris annars. Blir bättre lejonbilder om man ligger ner på marken och fotar. Då har man chansen att få till den där softa, suddiga bakgrunden: bokéh kallas det (japanskt ord för ”oskärpa”) nämligen, som låter motivet framträda på ett helt annat sätt än mot en rörig bakgrund.
Ingen aning om hur cyberförbindelserna är där ute i bushen, och om jag kan upprätthålla bloggen eller inte. Vi får se. Ska komma hem 8 oktober, är det meningen. Gör jag inte det är jag förmodligen uppäten (av exempelvis ett lejon eller en afrikansk vildhund).
Liked this post? Follow this blog to get more.