I april 2o16 besökte jag Kataloniens huvudstad Barcelona. Huvudmålet med resan var att gå på El Clásico, match mellan Barcelona Football Club och Real Skitmadrid. Det gjorde jag, trots att biljetten kostade 3-4.000 kr, minns inte exakt. Och visst var det en upplevelse att befinna sig på fotbollsstadion Camp Nou, tillsammans med ca 100.000 andra fotbollsfans, trots att Barca förlorade med 2-1.
Men den största upplevelsen i Barcelona var nog ändå att besöka La Sagrada Familia, den stora kyrkan, Antoni Gaudís verk. Påbörjad 1882, beräknas vara färdigbyggd 2026, 100 år efter Gaudís död.
Vet mig aldrig ha blivit så tagen av en byggnad, ett arkitektoniskt verk. Det var något med höjden, taket däruppe, en sådan rymdkänsla, ett sådant lyft… magiskt… jag vet inte. Det var en helig stund, att få ströva omkring därinne (trots att basilikan var fylld med jobbiga turister (av vilka jag var en); den heliga familjen är Spaniens största turistmål, med fem miljoner besökare årligen.
Här en bild av innertaket (se Flickr för mer bilder):
När besöket i Sagrada Familia var över, gick jag ut och skrev en limerick att skicka till min gode vän Georg (En värld är varje människa, befolkad / av blinda varelser i dunkelt uppror / mot konungen jaget som härskar över dem):
En snajdig filifjonka från Barcelona
Om sin dygd intensivt tycktes måna
Att hennes fästman, alltså Näcken
Därvid dränkte sig i bäcken
Liked this post? Follow this blog to get more.