På våren 2016 besökte min goda vän Hilde och jag Singapore och Malaysia. I Singapore kunde vi bo hos Hildes dotter med familj, men i Malaysia fick vi klara oss själva.
Singapore var en fascinerande stad att njuta av och förfasa sig över. Enorm konsumtions- och skyskrapelyx, blandat med intressanta indiska kvarter. Mycket konst att titta på. Hett som fan, men lätt att fly in i enorma, svala, luftkonditionerade köp-palats vid behov.
I Malaysia var det så varmt att vi inte orkade ge oss ut på vår planerade rundresa. Vi tog bara bussen genom mil efter mil efter mil efter mil efter mil med betryckande, rätlinjiga oljepalmsplantager. Den naturliga ursprungliga regnskogen var nedhuggen, fragmentiserad. Målet med vår bussresa var färjan ut till Tioman Island. Där levde vi sen gott några dagar. De egentligen förbjudna ölen – Malayisa är strikt muslimskt – var här inofficiellt tillåtna; kostade bara en tia styck. Hilde slog världsrekord som den som snorklat på grundast vatten (ca 30 cm).
Det var en minnesvärd och bildande resa. När jag kom hem var jag densamme som när jag for – men ändå inte riktigt. Livet är en spiralformad process… åter och åter tillbaka till detsamma, men med smärre tillägg och förluster (Well, something’s lost but something’s gained, in living every day).
Många fler fina bilder på Flickr i albumen The Singapore Connection 1, 2, 3 och 4.
Liked this post? Follow this blog to get more.