Det är svårt att samla sig till att skriva något över huvud taget efter vad som inträffade i Örebro igår. Om det nu är så att masskjutningen där utfördes av en ensam psykiskt störd (får man ju förutsätta) man, får man nog tyvärr konstatera, att sådana händelser i princip är omöjliga att helt skydda samhället från.
Men vad man trots allt kan göra, är att arbeta för att det ska finnas så lite vapen som möjligt i samhället. Och självklart (FÖR HELVETE!!!) ska det inte gå att få licens för automatiska eller halvautomatiska vapen av vad slag det vara månde! Det sägs ju, att Örebro-mannen utförde sitt dåd med jaktvapen som han hade licens på. Kan någon vettig människa förklara vad man ska jaga med sådana här vapen? Se länk.
Tvåpipiga gevär möjligen, mer behövs inte för någon form av jakt, enligt min mening. Eller ska vi sträva mot att ha det som i USA, som haft upp emot 40 masskjutningar (definierat som skjutningar med minst 4 dödsoffer!) om året, de senaste två åren? Där man kan köpa i stort sett vilka vapen som helst i affären. Det är ju fullständigt sanslöst och otroligt att detta kan få fortgå år efter år efter år. Inte tänkte sig the founding fathers när dom skrev den heliga konstitutionen på 1700-talet, att vem som helst som hade lust och mådde lite dåligt skulle kunna köpa sig ett kulsprutegevär och meja ner några dussin oskyldiga skolbarn när som helst och var som helst!!!
Det är mänskligt att känna empati och ta hand om varandra. Men det är också mänskligt att köpa ett automatvapen och använda det för att skjuta ihjäl så många som möjligt på så kort tid som möjligt…
Ibland blir jag bara så led vid människorna och all skit vi håller på med…
Visst, samma nummer som vårt gamla telefonnummer i Broaryd: 101. När jag skulle ringa min kompis Sven, som bodde på Larsberg, inom Landeryds telefonområde, så fick jag veva på veven, vänta på svar: “Broaryd”, från den gamla (tror jag) telefonisten som förhoppningsvis höll sig vaken framme på telefonstationen (såg ut som ett vanligt hus). När hon hade svarat, begärde jag: “Landeryd”. Och så blev jag kopplad till Landeryd, där jag fick uppge Svens telefonnummer: 192, varpå han svarade (om han var hemma och inte hade begett sig ner till Tunnerbohultasjön för att ta sig en roddtur; såvida nu Nisse på Såget äntligen hade lagat åran).
Nu var det inte detta jag skulle tala om, utan låt nr 101. Den heter i nuläget Ragnar Rök (men skulle också kunna komma att heta Janne Hård, vet inte riktigt). Här är i alla fall texten. Melodin finns, men är än så länge instabil.
Ragnar Rök
Ragnar Rök han drog iväg när livet honom svek en stilig skugga av en man för ödets grymma lek Dom sa han lämnade en kvinna med ett hjärta vasst som sten o en grabb runt tio fyllda med en kind så mjuk o len
Det sas nåt om en stöt om bytet som grävts ner Ragnar fick ta höjd o fly tills ingen såg honom nåt mer En del sa att han sköt en man till döds med sitt gevär Men det var int’ens hälften sant och ingen såg nåt lik, jag svär
chorus/stick 1: Nej Ragnar Rök var lång o tunn ömskinnad som ett blad Aldrig att han slogs och svor en sorgernas nomad
Han luffa runt från stad till stad från Åmål till Pernod att folk undra vad han var för sort ja, det kan man väl förstå En del sa han var svag och slut dansar redan på sin grav men den som titta noga såg av vemod fullt: ett hav
chorus/stick 2: Om någon fråga Ragnar: “Du vad flyr du så ifrån?” “Tja, int’ har jag väl gjort nån mänska ont, eller ens begått nåt rån!”
Och helst i utomhuset i skogen höll han till med vildrosor och fågelsång på våren i april Men Ragnar gjorde rätt för sig tog dom kneg han kunde få plocka frukt och skotta snö slet ont och jobba hårt för två
Om nån gång han gurgla sig med whiskey o tog en tår på tand så var det bara välförtjänt och bra, man sa, från Hjo till Samarkand Ja, det var nåt mer med Ragnar Rök än blott en sliten slusk och narr o han lira som en gud, han var en jävel på gitarr
chorus/stick 3: Ragnar sadla sin Rosinante när solen röd gick ned “So long”, han sa, och drog iväg hans led var svår men bred (troligtvis x 2)
Och så här såg han ut (tyvärr inte längre med oss):
Fast egentligen handlar det förstås om mig, på nåt plan i alla fall…
jag är ateist ja jag är mer än så jag är antiteist jag är emot gudar ö.h.t.
ok såna gudar som nöjer sig med att stillsamt finnas i bakgrunden och liksom leva sitt eget liv dom kan jag acceptera
men dom som kräver att man ska dyrka dom offra till dom och hålla på göra precis som dom vill osv – annars… dom kan jag inte med bara verkar vara nån sorts egotrippade narcissister hela bunten
antiteist alltså mot-gudist typ så vad är jag då för? Jo, det stora finnas till- mysteriet, den trösterika gåtan vördar jag så gott jag kan med lugnt glädjefyllt allvar…
Konstnären heter Oswaldo Guayasamín, från Ecuador.
Jag har blivit smått förälskad i ordet förnimmelser. Det innefattar ju i högsta grad sinnesförnimmelser, och jag skulle vilja säga, att allt vi känner och tänker är beroende av våra sinnesintryck och sinnesförnimmelser. För inte kan vi tänka (intellektualisera) eller känna (emotionalisera) något över huvud taget, utan att vare sig se, höra, lukta, smaka eller känna (i betydelsen beröring)?
Men förnimmelse har också betydelser som aning, förkänning, varsel, intuition, skymt osv.
I en bok jag läste (Olive igen av Elisabeth Strout) för två av karaktärerna en dialog om magiska ögonblick i livet, då man tycker sig ana det stora mysteriet… Svårt att i ord uttrycka det där, men jag kände igen mig. Jag har varit med om några få sådana tillfällen. Och det slog mig att ordet förnimmelse kunde passa bra för att beskriva det man känner och tänker i sådana lägen; det som egentligen inte går att beskriva med någon form av klarhet.
Det här fick mig att plita ner två små dikter. De handlar om ett sådant där magiskt ögonblick. Poesi ska ju vara en bra form för att uttrycka det outtryckbara… Det här är den ena; att läsas helt otidsenligt sakta och begrundande:
finnas till
att ha en förnimmelse av helhet att känna sig vara en del av alltet att förnimma kosmos i kaos ögonblick av känslig insikt sällhetsögonblick att förnimma mysteriet och inte finna mysteriet skrämmande att finna gåtan trösterik livets gåta inte mitt eget liv men att det finns liv över huvud taget allt detta före detta döda som nu är levande en stund för att sen återgå till det dödas rike igen att det finns något över huvud taget att den tillfälliga anhopning av molekyler som jag kallar jag och andra kallar du finns till
lägg därtill ännu mycket märkligare – att jag är medveten om att jag finns till!
och att ovanför och under mig omkring mig finns hela den stora vida världen hela universum
Så här kan det gå om man bälgar i sig mer än tio enheter setvåhåfemohå (C2H5OH) i veckan, alternativt mer än fyra enheter av samma sort på en gång (eller åtminstone vid samma tillfälle) en gång i månaden eller oftare:
bild av Lasse Åberg
Detta är alltså en alika, eller i dagligt tal, en fyllkaja, eller i ännu dagligare tal en kaja, som fått för mycket innanför västen. Den är inte längre ens rund under fötterna, utan snarare rak i ryggen, eller i dagligt tal dyngrak.
Den är med andra ord full som en alika, eller om man så vill full som den alika den är. Den lever sin bestämmelse kan man säga, den är helt enkelt sig själv.
Måhända idka dessa alikor ett sunt och hälsobefrämjande leverne, ity det vimlar av desamma i grannskapet… De ter sig icke på långanvägar lika leabrutna som Ers Undertecknad, där han haltar fram med sin droppfot…
Många ”gammelmedier”, tidningar, radio, tv i såväl USA som i t.ex. Sverige, rapporterar oerhört frekvent om Donald Trumps lögner, fascistoida beteende och brottsliga aktiviteter.
Men Donald kunde inte bry sig mindre (couldn’t care less). De här rapporterna går visserligen hem bland Mr T:s fiender. Men än sen, dessa är ju redan förlorade. Trumps anhängare däremot, ser varje sådant angrepp på sin hjälte, från det korrumperade, elitistiska, vänsterliberala etablissemanget, som politiskt betingat, som lögnaktiga, partiska inlägg, överhuvudtaget inte att lite på.
Så faktum är, att Trump snarast tjänar på gammelmediernas kritik. De bidrar om inte annat till att han står i fokus hela tiden. Allt han säger, allt han gör, får en enorm uppmärksamhet.
Om de etablerade medierna kunde vara lite kyligare i stället, lite sparsammare, mer sakliga med sin kritik, inte köra med de svartaste rubrikerna om T:s utspel, kanske till och med strunta i en del av vad han vräker ur sig; eller åtminstone flytta det till en mer undanskymd plats i sina publikationer… Det vore negativt för Mr T… Men det kommer inte att ske. Medierna lever ju på att skapa sensation, väcka uppmärksamhet och, inte minst, på att oroa, skrämmas. Sådant säljer lösnummer, lockar lyssnare och tittare.
Sedan har Donald Trump sina egna mediekanaler, som Truth Social via nätet, som effektivt når dem som röstar honom. Och på X/Twitter har han 99 miljoner följare på sitt konto. Här kan han ljuga så mycket han vill; alla tror honom ändå.
Sammanfattningsvis: Ju mer vi kritiserar Donald Trumps lögner och narcissistiska maktmissbruk, desto bättre går det för honom.
Erkänn! Det hade ni aldrig kunnat gissa! Att ni/vi delar planet med en så här osannolik varelse. Det är ingenting mindre än en giraffhalsad vivel ni ser på bilderna (tja, vad skulle det annars vara?). Dess skapnad är icke någon produkt av någon intelligent design. Nej nej, bara mångmiljonårig evolution och anpassning kan forma något så utomordentligt egenartat. Liknar en sorts organisk, insektlig science fiction-kreation.
Vad innebär egentligen begreppet liberal demokrati som det talas så mycket om i dessa de yttersta av dagar? Jo, nyckelord kan vara sådant som maktdelning, frihandel, starka oberoende institutioner, fria medier och pluralism.
Det kan inte råda någon tvekan om att Donald J. Trump är motståndare till allt detta.
I stället för maktdelning vill han först och främst ha så mycket makt som möjligt själv. I andra hand kan han kanske tänka sig en enpartistat, där republikanerna är enda tillåtna parti.
I stället för frihandel vill han ha skyddstullar.
Starka oberoende institutioner, som exempelvis ett rättvist valsystem som fungerar även om valet inte gett det av Trump önskade resultatet, eller en Högsta domstol som fattar anti-trumpianska beslut – allt sådant är en styggelse i Trumps värld.
Alla etablerade s.k. fria medier, stora dagstidningar, public service-kanaler etc., är inte alls fria, utan bara propandaverktyg för ”det vänsterliberala etablissemanget”, enligt Trump.
Något mer anti-pluralistiskt än Donald J. är svårt att tänka sig. Han är självklart rasist och sexist, om inte annat. Heterosexuella vita män – se där, strängt taget de enda fullvärdiga medborgarna och människorna.
Slutsats: Donald Trump arbetar oförtrutet på att underminera den liberala demokratin, och utgör därmed en fara för densamma.
Men innebär detta med självklarhet att han är en antidemokrat?
De flesta skulle nog svara ja på den frågan. Men Lars Trägårdh, professor i historia, knuten till Uppsala universitet, menar att Trump snarare är hyperdemokrat, dvs. han säger sig vilja låta folket bestämma. Han har kommit till makten på ett demokratiskt sätt, genom fritt val. Och han tycker sig ha (kanske har det också?) mandat från sina väljare att göra precis det han i valkampanjen sagt sig vilja göra – dvs. genomföra en mängd anti-liberaldemokratiska åtgärder.
Trump är populist, skulle många säga – och det är inget skällsord i hans värld. Hur definieras då populism? Jo, så här: Populism (latin populus, “folk”) avser vanligen ett förenklat förhållningssätt till politik, där samhället delas upp i de två grupperna folket och eliten. Folket ses vanligen som bärare av sunt förnuft.
Allt det här kokar ner till (boils down to) frågan: Om nu en majoritet av folket (är så dumma så att de) vill ha en stark man, som kör över allt vad eliten och den liberala demokratin står för, ska de då få som de vill? Det vore väl odemokratiskt att inte låta folket få som de vill, eller?
Skall vi, som anser oss vara för ett liberalt demokratiskt styrelseskick, acceptera antidemokratiska åsikter som röstas fram i fria val?
Nej, det ska vi inte, anser jag. Då glömmer vi epitetet liberal. Det räcker inte att bara vara demokrat. Majoriteten får inte utöva oinskränkt makt, minoriteter måste också få finnas och respekteras.
Samma politiska dynamik som i USA finns just nu i många andra länder. Så kallade populistiska partier, får allt fler röster, allt större inflytande. Liberala demokrater förfasar sig…
Nästa steg blir då att förklara för “folket” att en majoritet av rösterna i ett val inte per automatik innebär någon rätt att köra över alla som tycker annorlunda.
Hur fan det ska gå till att lära folket detta? kan man fråga sig. Inte minst om läget är som i USA, där Trumps väljare inte för ett ögonblick tror på vad etablerade medier säger. Etablerade medier är bara ett redskap för etablissemanget, de är fiender till folket. Folket får all sin information från likasinnade på sociala medier. Folket kan och bör fullständigt strunta i vad experter och vetenskapsmän säger; folket har ju sitt ”sunda förnuft”.
Slutsatsig slutkläm: Det är otvivelaktigt spännande, samtidigt som det är kusligt skrämmande att leva i tider som dessa. Tur att man är gammal och snart ska dö.
Men så är det ju barna och barnbarna…
Fotnot: Att sitta i en rävsax, lika med att befinna sig i en svår knipa (hur man vänder sig så sitter röven där bak).
