Fonologi är lika med “läran om språkets ljudsystem”. Ni som läser det här är med största sannolikhet ohotade mästare i att använda er av svenska språkets ljudsystem varje dag (En del av er nästan varje stund; j-a tjatmumrikar! Hur vore det att knipa käft en sekund och lyssna istället?). Men med lika stor sannolikhet vet ni inte ett dugg om vad ni håller på med. Möjligen tänker ni lite på det ni pratar om, men troligtvis väldigt lite på det ni pratar med (och då tänker jag inte så mycket på själva talapparaten, utan framför allt på språket i sig).
Ok, vi börjar med nåt grundläggande: Svenskan har 36 fonem, alltså betydelseskiljande ljud. En del räknar bara med 27, men jag föredrar att räkna med 18 vokalfonem, inte 9. Alla våra 9 vokaler: a, o, u, å, e, i, y, ä, ö, har nämligen en kort och en lång variant. Det är skillnad på vokalljuden i hat och hatt, eller hur? Bara genom att byta lång vokal mot kort kan vi få ett helt nytt ord. Alltså är de två a-fonemen betydelseskiljande (v.s.b.).
Till de 18 vokalfonemen kommer så 18 konsonantfonem, sammanlagt 36 således, varken mer eller mindre. (Observera att vi talar om fonem här, alltså betydelseskiljande ljudenheter. Det finns en h-s massa andra ljud i språket, men de är inte betydelseskiljande som fonemen.)
Det är helt nödvändigt (inte minst för lästanter som ska lära barnen att läsa, liksom för de läslärande barnen själva) att skilja på fonem och bokstav; fonem är ljudenheter, medan bokstäver är något man skriver ner dessa ljud på papper med. Bokstäver kan man se, fonem kan man bara höra.
Grundprincipen för ett alfabet (t.ex. vårt latinska) är: Varje fonem skall motsvaras av en bokstav. Detta stämmer ofta för svenskan, men långt ifrån alltid.
Det finns (onödiga) bokstäver, som inte motsvaras av något eget fonem, t.ex. c, z, w, q, x.
Och det finns fonem som inte har någon egen bokstav, exempelvis tje-, sje och ng-ljuden. Man får då ta till olika bokstavskombinationer för att teckna sådana fonem. Det finns de som hävdar att sje-ljudet kan stavas på 65 olika sätt. Själv brukar jag nöja mig med att ange 13 stavningsvarianter: sj (sjö); sk (sköta); stj (stjärna); skj (skjorta); g (garage); j (journal); si (division); ssi (diskussion); ti (konstruktion); ssj (hässja); ch (chans); gi (religiös); sch (schampo).
Nej, nu orkar jag inte sitta här och docera längre; och ni är måhända uttråkade sen länge. Låt oss avslutningsvis leka med tanken att flytta sje-ljudets dag från 2 juli (som jag angett i ett tidigare inlägg) till idag, 17 mars. Då kan vi fira denna högtidsdag genom att högläsa (viktigt! inte bara tystläsning!) en något reviderad version av min berömda dikt Huru sköna äro icke sje-ljuden!?
Huru-sköna-äro-icke-sje-ljuden
