Apropå den stora ull-dagen som gick av stapeln i den oförlikneliga byn Uddebo igår, där jag fått veta av en god vän att också professionell fårklippning ägde rum… Jag kom därvid att tänka på min vistelse på Saunders Island, Falklandsöarna, i januari 2019. Denna vackra ö har blott fem bofasta invånare, men drygt 6.000 får strövar fritt på dess gräsbeväxta kullar. Ja, fritt och fritt förresten, just när jag var där försiggick den stora fårklippningen, och då var det skralt med fårfriheten.
Fårklipparen går in i en kätte och famntar och lyfter utan problem ett helt får (ok, fårfötterna släpar på marken). Sen maskinklipper han fåret på ungefär en och en halv minut. 3-4 flickor håller jämna steg med klipparna, tar hand om ullen, sorterar och sopar upp. Det så plötsligt ullberövade, nakna fåret släpps och sticker ut genom ett hål i väggen. Fåren ser förvånansvärt lugna ut, trots de säkert för dem chockartade omständigheterna. Majoriteten av dem har ju varit med förr förstås. De klipps en gång om året. Klipparen har 80 pence per får för sitt ryggknäckande arbete. Bra betalt om man kan sitt jobb, men kroppen tar stryk i längden, fick jag veta. Bara unga, starka MÄN göre sig besvär, får jag veta. Så det är väl ingenting för mig då, kan jag tro… Här en länk till en liten film jag tog med min telefon, som visar hur det går till.
Låt mig också hänvisa, dels till min reseblogg från Falklandsresan, dels till fler bilder från resan på Flickr.
Här ett par bilder som visar hur fåren på Saunders Island har det, när de inte blir klippta:
