Min Blogg

Gläder mig åt J.T. & The Soggy Bees nya singel Trust, på Spotify!

Sämre och sämre dag för dag
Sämre och sämre dag för dag
Bara snor min näsa rymmer
Slem och torrhosta och andra bekymmer
Från min förkylda sarkofag
Enligt välkänd maximaljävlighetslag:
Aaaaaaaaaaaaaaaahhh!!!
Det blir sämre och sämre dag för dag

Melodi: Bättre och bättre dag för dag, Ernst Rolf

P.S. Lite stressigt med stavelserna där på sjätte raden. Men med käcka tag och glatt humör så går det! D.S.

Vid en nostalgisk tillbakablick kan det bara konstateras: Livsrytmerna utvecklades och avlöpte på ett utomordentligt underbart sätt. Jag övar mig på att njutningsfullt och länge suga på denna goda karamell…

Kanske ska tillägga att jag naturligtvis kommer att göra allt för att genomföra evenemanget i morgon. Kanske bör man se det positivt, kanske kommer min hesa hals att tillföra en aldrig tidigare hörd, absolut unik kraxaura till mina låtar! Det blir då och där och sedan aldrig mer!

Ergo: Varmt välkomna!

Klimatkris, biologisk mångfaldskris, sjätte massutrotningen, finanskris, psykisk ohälsakris, plastihavenkris, vattenbristkris, spik i foten – det är blaha blaha, dä! För här är det förkylningskris! Halsen låter som en rosselrostig hovtång eller nåt. Och detta blott ett och ett halvt dygn före en gång i livet-konserten Livsrytmer på restaurang Renässans i Borås.

Hur ska det gå med allting? det säger jag bara…

Skammens rodnad brinner på mina (om än, så dock…) kinder. Jag har låtit mig luras att vidarebefordra ett falskt meddelande på Facebook. Det handlade om en varning för mediet i fråga, för att från och med i morgon skulle allt på Fb vara offentligt och kunna användas emot mig! Meddelandet, fick jag snart reda på, hade cirkulerat och spridits i åratal. Alla (nästan) utom jag, alla vana Fb-användadre framför allt, visste förstås detta, och hade roligt åt att jag hade gått på bluffen.

Jag känner mig manad att förklara – men inte försvara! – mitt tanklösa beteende. 

För det första kom meddelandet från en person som jag känner som orubbligt pålitlig. Det var t.o.m. ”undertecknat”/underskrivet med vederbörandes namn. Då är det säkert inget lurt, var den vaga tanke som lurade i mitt bakhuvud…

Det tycktes dessutom vid en mycket hastig blick handla om något jag verkligen kan skriva under på: om den potentiella faran i att så vi är så många som så beredvilligt publicerar och tillhandahåller all möjlig information om oss själva på nätet. Denna information utnyttjas inte bara för att pracka på oss personanpassad reklam. Den kan till och med användas för att påverka ett lands demokratiska processer. Trumps segerval i USA, liksom Brexit-segern i den brittiska folkomröstningen är två relevanta fall i sammanhanget (se boken Hackad demokrati. Informationskrig och övervakning i den digitala tidsåldern, Ordfront 2018 för mer information). Ok, bra, kände (inte tänkte!) jag, denna varning måste understödjas.

Jag läste lite i slutet av meddelandet, såg som sagt underskriften, såg att man inte skulle dela, utan kopiera och klistra in. I det läget fick jag för mig att testa om jag faktiskt kunde utföra denna för mig komplicerade operation på telefonen. (Jag är hyfsat bra på att hantera min dator, men riktigt dålig på att komma överens med gränssnittet på min telefon.) Men ser man på, jag lyckades! Nöjd och belåten tänkte jag inte mer på saken, utan övergick jag till andra och mer väsentliga aktiviteter.

Läste, som nämnts, bara fragment av meddelandet, och väldigt snabbt dessutom. Men jag råkade faktiskt skymta den omöjliga formuleringen ”förebyggande är bättre än ett kur”. Jaha, typiskt, tänkte jag, nån slafsig felskrift, få eller inga har ju någon respekt för korrekthet i det skrivna språket nu för tiden. Att det här givetvis handlade om en automatisk översättning föll mig inte in, eftersom det aldrig skulle falla mig in att själv använda mig av något dylikt. Det fattar ju vem som helst, med någon som helst språkig kunskap och insikt, hur knas nåt sånt skulle bli…

De flesta inser säkert att det digitala, i vid mening, verkligen inte bara är av godo, utan också till mycken skada. När det gäller just Facebook var min motivering att vara med till en början att det ”hjälper mig hålla mig lite uppdaterad om vad mina barn håller på med”, exempelvis. Det håller inte längre, eftersom barnen numera, klokt nog, är mycket restriktiva med vad de lägger ut. Själv är jag också mycket sparsam med mina publiceringar. Använder egentligen Fb bara för en sak: som annonsering av mina offentiga aktiviteter: exempelvis spelningar eller Spotify-släpp med bandet J.T. & The Soggy Bees, föredrag om resor, bilder på Flickr, hänvisningar till min blogg, m.m. Därvidlag tycks Fb fungera fint (i alla fall betydligt effektivare och billigare (!) än t.ex. annonser i tidningen), trots att jag personligen finner det allt svårare att sålla ut det väsentliga och för mig relevanta på Fb i det massiva flödet av alla möjliga ointressantheter.

Sammanfattningsvis, återigen: Mitt beteende i ovan beskrivna fall går att förklara, men knappast försvara. Det var delvis en följd av att jag är en så oinitierad och föga rutinerad Fb-användare. Men lik föbannat är jag ju där och läser ibland, använder mig till och med aktivt av detta sociala medium vid vissa tillfällen. Då är det på mitt ansvar att inte bete mig så oöverlagt och tanklöst som jag gjorde. Det råkade vara (tror jag) relativt harmlöst i det här fallet. Det enda som hände var att jag blev röd i ansiktet och kände mig som om en idiot. Men ju fler som alltför ofta beter sig som jag desto större blir riskerna för fake news, konspirationsteorier av allehanda slag, manipulation av opinioner i stor skala, etc., etc.

Jag lovar att kämpa som en rö gris för att skärpa mig i fortsättningen…

Idag, 12 januari, har dagen vid Göteborgs horisont förlängts med 28 min på eftermiddagen (solen ned 15.52) och 9 min (upp 08.47) på morgonen; sammanlagt 37 min. Det har visserligen hänt förut, och det märks inte mycket än – men det är stort, mycket stort.

Efter att ha lyssnat igenom Johan Rockströms program i serien Vinter i P1 två gånger bidde det en text med titeln “De flesta-problemet”. Den finns nu på sakprosasidan. Läs, om tid och lust.

Nyss hemkommen från föredragsuppdrag på Kungsbacka fotoklubb. Berättade och visade bilder från min resa till Falklandsöarna. Dessutom sjöng jag egenhändigt komponerade Pingvinlåten och Albatrosslåten. Dessa musikaliska inslag väcker alltid förvåning (positiv!). Föredrag med ljusbilder (som det hette förr i världen) har man väl varit med om, men inte i kombination med låtar som har med saken att göra…

På den punkten är jag, om inte unik, så i alla fall rejält ovanlig (tillade han skrytsamt).

För gärna budskapet vidare… Jag har inte föredragit färdigt än och kommer gärna!

Ja, år menar jag; Gott Nytt År. Det kunde jag ju fått in redan i rubriken. Men jag tyckte det var nöjsamt att krångla till det lite. Men, alltnog och emedan, ett nytt år är ändå alltid ett nytt år; ett möte mellan det gamla och det nya året. Och det vet vi ju alla, efter att ha läst dagens krönika i Borås Tidning, vad dylika möten kan föra med sig i form av visdom och nymångfald… (se Mina texter på denna hemsida). Jag säger kan, för några garantier finnes förvisso inte. Subjektet aktar måhända icke för rov att inmundiga alltför stora mängder brända och destillerade drycker, varpå alla chanser torde vara försuttna; det är, som det plägar heta,kört. Vore inte första gången något dylikt inträffat, det är en sak som är säker. Men låtom oss då inte måla fan på väggen: I stort trots mot allt: Gott Nytt Decennium!