I huvet på Jörgen T
Slipa, slipa, slipa slipa vägg Värpa, värpa, värpa värpa ägg Tänja sig o vänja sig vid ledan och tristessen Förtränga känslan av att vara utestängd från festen Tugga i sig livet om än det smakar skit Så haver man då baxat Det Från Då till ända Hit
Jag vaknade av att jag snarkade till Inte visste jag att jag höll på med att sova! Jag tittade ut genom hyttventilen och upptäckte att jag befann mig i Manzanillo i Panamá Inte visste jag att jag var i Panamá! Hur har jag hamnat här? frågade jag mig Nja, det är en lång historia svarade mitt andra, mer medvetna jag Ska vi verkligen dra den här och nu? Mitt poetiska jag svarade inte för Jag upptäckte att jag satt och drack en klunk rent rom i ett smutsigt glas fastän klockan bara var halv sju på morgonen Inte visste jag att jag var alkoholist! Det var som fan! Det hade jag ingen aaaaaaning om! Nå, det är väl kanske inte riktigt klarlagt ännu Vi får väl se vad som händer när du kommer hem Hem, mumlade jag Är jag borta på något sätt? Jo, du är ute på en resa jorden runt utan att flyga Utan att flyga!? Har du druckit av nattpottan!? som dansken säger Vad overkligt det låter! Jo, men så är det Och nu sitter du och skriver den här värdelösa dikten bara för att fördriva tiden tills frukosten serveras klockan sju Jaha ja, på det viset muttrade jag, och tömde mitt glas Nu har de gigantiska lyftkranarna utanför börjat röra på sig också noterade jag med visst intresse Hoppas nu de tar god tid på sig så jag inte kommer fram till Cartagena för tidigt jag har ju inte bokat mitt airbnb-rum förrän den nittonde spekulerade mitt rationella jag Skit i det, replikerade mitt lite mer känsloinriktade jag Det sker som sker Qué sera, sera, alltså Den som lever får se Eller som redan den gamle dynamitpatronen Elmer D konstaterade: Allt blir och allt blir Och du blir, vad allt blir När det dör: En del av det hela Jaha, ja det låter ju uppmuntrande tänkte jag snusförnumstigt och skalade en jordnöt och stoppade in i munnen för att stå mig lite bättre i väntan på frukosten Men du, sa jag till den del av mig som alltid tror den vet Kan du inte ge mig en ledtråd till hur det kommer sig att jag har hamnat här i Manzanillo? Tja, svarade jag, strängt taget kan man säga att vad alltihop kokar ner till wenn alles umherkommt, så att säga, är nog att det det i grunden handlar om är mod och självrespekt När drömmarna tagit slut när man ger blanka fasen i vår tids njutningskrav så är det mod och självrespekt som blir kvar Man kan väl inte leva om man föraktar sig själv? Jo, det kan man nog i och för sig Men det är väl inget vidare liv? Jag somnade om av att jag vände mig om och la mig till rätta Tur att jag ställt in telefonen på väckning tjugo minuter över sju (så att jag inte missar frukosten med den stora muggen svart kaffe som mässpojken från Filippinerna så redigt lagar till) Ja, och så gick det som det gick Det blev huvet upp och fötterna ner Det blev så att det knallade och gick helt enkelt Tja, värre kunde det gått
Fotnot: Mellan 7 oktober 2016 och 4 april 2017 for jag jorden runt utan att flyga. Oceanerna korsades på lastfartyg.
Inte för att det precis är något att yvas över, men nu har Ers Undertecknad uppträtt i radio, i P4 Radio Sjuhärad, närmare bestämt. Han är alltså inte bara en riktig linslus (visste vi sen tidigare), utan tydligen en micklus också. Temat för radioinslaget var Corona, bl.a. så som det ökända viruset representeras i låten Corona Corona (se inslag Song of protest i denna blogg). Därutöver kretsade samtalet kring resor och hur resandet kan påverkas av Corona. De pingviner på Falklandsöarna som författaren av dessa rader besökte för ett drygt år sen kom också på tal (se inslag Pingviniskt i förhandenvarande blogg). Radiosamtalet kan avlyssnas här.
För att Ni, Kära Läs- och Lyssnare, verkligen skall få ert lystmäte vad gäller extremt rolighetsgulliga pingviner aktar Ers Undertecknad icke för rov att här ge en vink om den legendomsusade pingvinduschen på Saunders Island, Falklandsöarna. Inslaget ingår i Ers Undertecknads reseblogg från besöket på dessa avlägsna öar. Att observera: Missa inte de två små filmer som avslutar de många stillbilderna på sig duschande klipphopparpingviner.
Har ni tänkt på hur det doftar av vitsippehaven nu när värmen kommer? Underbart är ordet…
Visst är solskenet härligt, absolut så. Fast frågar ni mig finge det gärna komma lite regn nu; lite milt, ljumt vårregn, helst inom relativt snart… Sveriges nationalfågelsång: koltrastens djupa, fritt inspirerat improviserade flöjttoner kommer ännu mer till sin rätt då, om inte annat.
Den här lille gynnaren avtecknade sig på min näthinna vid dagens promenad i vårsolen. Den kröp på ett träd, varför jag genast konkluderade att det måste röra sig om en trädkrypare. Så var det också, visade det sig. Tja, var kryper man bättre än på ett träd? Klokt val, om ni frågar mig.
Fler aprilfågelbilder på Flickr.
Idag tog jag en promenad i det som förr kunde kallas skog. Numera är det mest frågan om virkesåkrar eller granplantager. Det finns inte mycket egentlig skog kvar i Sverige, dvs. en blandning av olika trädslag, barrskog och lövskog, undervegetation av t.ex. blåbärsris, gläntor, ungskog, gammelskog… I stället finns det ett överflöd av planterade granar, mer eller mindre tättstående; monokulturer utan biologisk diversitet, med ett enda syfte: att växa så snabbt som möjligt (förhoppningsvis inte lägga sig platt för första bästa storm, eller duka under som lättåtkomligt barkborremumsmums) för att så kalavverkas med så stor ekonomisk vinning för ägaren som möjligt.
Det är en styggelse, enligt min ringa mening…
Det är också en verklig utmaning för en fotograf att finna motiven i detta människoskapade moraslandskap och inte bara bli deprimerad och ge fan i alltihop… Jag tog några bilder i alla fall; estetiserande misärografier till stor del, märk väl, dvs. jag anstränger mig för att se det sköna i det fula. Bilderna finns på Flickr, en sight som är bättre ägnad att visa bilder än denna hemsida.
Nåt ska man ju göra i dessa coroniserade tider. Så jag tänkte: Jag spelar in en hemmagjorder låt. Jag gör om lägenheten till en hemmastudio och gör en hemmavideo. Sagt och … nja, det tog ett bra tag innan det blev gjort, för jag har aldrig gjort nåt tockent förut. Men framåt halvtietiden bidde det det häringa:
Pingvin Pingvin, pingvin vit o svart i frack så fin Pingvin, pingvin vaggar vaggar fram med värdig min Som en spolformad pil igenom vattnet – pow! men som en vaggehoppeklump på land löjets skimmer, mobbvarning, visst, det ser skitlöjligt ut ibland Det är fett orättvist, inte valt det här, jag gör så gott jag bara kan men rund och fet, fötterna därbak, då blir det svårt o gå som en man Jag drömde jag flöge som en rymdraket uti eterns blå ocean jag segla, jag dök, lekte med polarna som värsta aerotoman jag loopade o rollade, vi kändes som förtrollade, uppåt steg som en sol men pannkakener, pladask mina drömmar, i Antarktis iskalla pool Men värst ändå, det hetnar och hetnar ingen vet var det ska ta slut om isen bara fortsätter smälta som nu blir det ont om vägarna ut jag tror jag gör som polaren Pablo seglar isflak till paradisö köper parasoll, glömmer gammalt groll, lapar sol o övar mig att dö Pingvin, pingvin vit o svart i frack så fin Pingvin, pingvin vaggar vaggar fram med värdig min
Fler fina bilder från Falklandsöarna, pingviner och annat, på Flickr.
Vid enstaka (men dock återkommande) tillfällen drabbas jag av partiell ömhet i huvudsvålen. De drabbade delarna av skallen kan variera; just nu sitter ömheten ungefär i nordväst, snett uppåt, över vänster öra, typ. Från vanligtvis välunderrättad källa (om än i detta fall något osäker) erfor jag igår, att denna smärtförnimmelse skulle kunna vara ett symptom på ett slags yttre migrän. Det rör sig alltså inte om någon inre huvudvärk, vilket jag trodde var ett oavvisligt krav för diagnosen migrän. Har möjligen någon av mina bloggläsare förklaringen till mitt lidandes mysterium?
Det är några år sen nu jag fick vetskap om ett fint och bekvämt sätt att ta sig till himlen, tågledes nämligen. Så här i påsk- och coronatider kan ju fan själv bli religiös, varför det finns skäl att påminna om saken. Dessutom sprang jag vid dagens promenad helt oförhappandes på en skylt som tycktes varna för (eller tipsa om) denna lodräta tågförbindelse:
Låten People Get Ready, här i en fantastisk version med Eva Cassidy, ger ytterligare upplysningar om hur det hela går till:
spotify:track:2EiJyKDeF7rLvXg90L4smP
…eller:
People Get Ready Eva Cassidy People get ready There's a train a-coming You don't need no baggage You just get on board All you need is faith To hear diesels humming You don't need no ticket You just thank the Lord Yeah yeah yeah People get ready For the train to Jordan Picking up passengers From coast to coast Faith is the key Open the doors and board them There's room for all Among the loved and lost Now there ain't no room For the hopeless sinner Who would hurt all mankind Just to save his own Have pity on those Whose chances are thinner 'Cause there's no hiding place From the Kingdom's throne Ohh people get ready There's a train a-coming You don't need no baggage You just get on board All you need is faith To hear diesels a- humming You don't need no ticket You just thank the Lord Yeah yeah yeah I'm getting ready I - I'm ready yeah yeah yeah Oh I'm getting ready oh - oh I'm ready yeah