Min Blogg

Livet är som en stjärtmes:
En dunig, mjuk och mysig liten boll
som går ihop,
verkar vettig.
 

Men så plötsligt
från denna duniga boll –
lång chock-stjärt sticker ut
till vart fan som helst!
 

Vår-sommar-höst-vår-sommar-höst-vår…

Ja, så ser det ut numera. En entita sjöng in våren idag, 2 februari:

Men tystnade så, fundersamt… Vid närmare eftertanke, ska det inte vara vinter först; däremellan typ?

Mer kråksångsbilder på Mina bilder.

Jag lider av skrålhosta. Med oregelbundna intervall (alltså icke “med ett gökurs regelbundenhet” [cit Palme]), men ändock), med förkärlek (kärlek från hostans sida, inte från min) nattetid, då jag förväntas sova (irriterande många parenteser och inskott i den här texten, för övrigt), skakas min kropp av skrällande skrålhostattacker (“skrål” bör väl vara ett s.k. teleskopord, en sammanslagning av “skrik”/”skräll” och “vrål”?). Detta predikament omöjliggör all sömn; tvingar mig att i stället gå upp och värma en mugg vatten i mikron. Kokhett vatten är nämligen det enda som kortvarigt lindrar och i någon mån hejdar hostans härjningar. Någon hostmedicin värd namnet har vår medicinska vetenskap tyvärr ännu icke konstrukreerat.

Skrålhosta av denna art torde kunna betecknas som ett evolutionärt missgrepp. Inte en enda minikubikmillimeter slem lossas ur halsens grepp. Ingenting händer, förutom att hostaren i fråga (jag i det här fallet) utmattar sig totalt och i sinom småningom tid avlider av sömnbrist.

Detta är icke evolutionärt försvarbart, mina vänner! Skrålskrällhosta av denna typ hjälper inte vare sig arten eller mig att överleva – tvärtom! Den gör ingen nytta, behövs inte, och skulle således inte behöva uppstå. Den fungerar absolut inte – och borde följaktligen inte kunna bli bestående (se aforismer).

Gläder mig åt J.T. & The Soggy Bees nya singel Trust, på Spotify!

Sämre och sämre dag för dag
Sämre och sämre dag för dag
Bara snor min näsa rymmer
Slem och torrhosta och andra bekymmer
Från min förkylda sarkofag
Enligt välkänd maximaljävlighetslag:
Aaaaaaaaaaaaaaaahhh!!!
Det blir sämre och sämre dag för dag

Melodi: Bättre och bättre dag för dag, Ernst Rolf

P.S. Lite stressigt med stavelserna där på sjätte raden. Men med käcka tag och glatt humör så går det! D.S.

Vid en nostalgisk tillbakablick kan det bara konstateras: Livsrytmerna utvecklades och avlöpte på ett utomordentligt underbart sätt. Jag övar mig på att njutningsfullt och länge suga på denna goda karamell…

Kanske ska tillägga att jag naturligtvis kommer att göra allt för att genomföra evenemanget i morgon. Kanske bör man se det positivt, kanske kommer min hesa hals att tillföra en aldrig tidigare hörd, absolut unik kraxaura till mina låtar! Det blir då och där och sedan aldrig mer!

Ergo: Varmt välkomna!

Klimatkris, biologisk mångfaldskris, sjätte massutrotningen, finanskris, psykisk ohälsakris, plastihavenkris, vattenbristkris, spik i foten – det är blaha blaha, dä! För här är det förkylningskris! Halsen låter som en rosselrostig hovtång eller nåt. Och detta blott ett och ett halvt dygn före en gång i livet-konserten Livsrytmer på restaurang Renässans i Borås.

Hur ska det gå med allting? det säger jag bara…