De 16 dagarna ombord på Aglaia, ett medelstort containerfartyg (ca 4.000 containrar max) mellan Hongkong och Auckland, Nya Zeeland, var underbara. Det var första lastbåtsetappen av tre på min resa Jorden runt utan flyg. Man kan likna det vid en typ av retreat: Helpension med god mat, inga obligatoriska göromål, total frihet att göra vad jag ville. Men sådant kan förstås också vara smått ångestskapande och ett riktigt helvete för den rastlöse. I sysslolöshet och lugn gror och växer emellertid i lyckliga fall kreativiteten. Så var det för mig på Aglaia. Vädret samarbetade också; det var sol och blå himmel mest vareviga dag. Flera av de texter jag skrev då har jag sedan, långt senare, gjort låtar av, bl.a. Into Harmonious Blues. Det är en lyckligt sjögräsvajande låt; “blues” betecknar inget vemod här, utan står för olika nyanser av blått hav och blå himmel. (För mer om livet ombord Aglaia, se bildgalleri på Mina resor.)
Into Harmonious Blues Into harmonious blues where master windward rules sail away your soul nothing to lose If I could choose: Harmonious blues Where the sun’s going down and rising On the horizon Oh horizon! Into the blue nothingness Away from the gray lotsofthingsness Into the clear and simple where the ship is my focus temple Where nothing else matters nothing else shatters nor even my mind alters or stirs from the eternal spotless circular wisdoms of the universe Into harmonious blues where master windward rules sail away your soul nothing to lose If I could choose: Harmonious blues Where the sun’s going down and rising On the horizon Oh horizon! And nothing else in sight of my eye under white flying clouds in the sky ’xcept foreverly rolling blue seas and softly soothing breeze Where the lofty high up aboves With their lovingly long lost wandering doves Meet the for ever and ever same belows Way down deep, where nobody knows
