Min Blogg

Igår morse vid sextiden, på väg till Friskis (hurtbullevarning!) ljöd plötsligt förtrollande toner från Sveriges nationalfågel i mina öron: koltrasten spelade i den frostiga morgonen, överröstade så gott det gick trafikbullret.

Jag stannade till och lyssnade, drömde mig tillbaka till min barn- och ungdoms koltrastar. De gav sig så gott som samtliga iväg söderut på vintern (vintrarna var mycket kallare då). Återvände på våren och stämde upp sina vemodiga, improvisativa flöjtoner i skogen, märk väl, inte inne bland människohusen.

Jag var ofta ute i skogen på den tiden; i den s.k. naturen. Den var så klart människopåverkad till stor del också då, i sydvästra Småland där jag bodde. Men inte tillnärmelsevis i samma utsträckning som i dagens antropocena värld.

Vi har drabbats av samma öde, koltrasten och jag. Vi har urbaniserats… Vi har blivit kulturvarelser. Hela naturen har kulturiserats. Vad har vi för förhållande till naturen idag? Har vi någon kontakt med den? Bryr vi oss om den ö.h.t.?

Visst låter Croquet Mallet finare än krocketklubba? Nu är det dessutom än mer befogat att använda sig av det engelska språket, eftersom klubban ifråga är tillverkad i England. Jag fick den i förrgår, prövade den på Kransmossens krocketplan igår. Så här ser den ut:

Det finaste pappa hade det satte han på bordet… Jo jo, nog är den fin alltid, min nya klubba. Det framgår om inte annat av dess pris: 540 pund sterling, inklusive frakt, vilket motsvarar cirka 6.300 svenska kronor. Men jag utgår från att den är värd sitt pris. Jag hade en nästan likadan tidigare (rund i stället för fyrkantig, enda skillnaden), och den tjänade mig väl i nästan 15 år. I slutet av förra säsongen gav den dock upp; ett av mässingsbeslagen i ändarna på klubbhuvudet blev instabilt. Alltså beställde jag en ny från England, för precis den här typen av klubba tillverkas endast där.

Det finns i princip tre olika krocketgrenar: två är internationella, engelsk krocket, eller association croquet, och golfkrocket, tillkommer olika nationella varianter, i vårt fall svensk krocket. På Borås Krocketsällskaps bana på Kransmossen här i Borås utövas alla tre krocketarterna; golfkrocket dominerar dock. Klubban ovan använder jag när jag spelar golfkrocket eller engelsk krocket. De liknar svensk krocket bara på så sätt att det är fråga om att passera bågar med kloten. Men det är andra klot, andra bågar, andra mått på planen, andra regler osv osv.

Jag har spelat SM i alla tre grenarna, och även representerat Sverige i landskamper för ett antal år sen.

Mer om krocket en annan gång. Måste bryta här, för det är fotboll på tv.

Igår vidoeinspelade sunkbina in sex låtar på Hemgården. Det handlade om Trust, Into Harmonious Blues, Cry Once More*, I’m the One, Fearless* och Mirage*. Att notera, således: tre nya (*), aldrig tidigare offentligt framförda låtar. Stort strul med “el-jord-brum” hela tiden, men vi gjorde vårt absolut bästa under rådande förutsättningar. Visst efterarbete och redigering krävs förstås, men så småningom kommer resultatet att bli se- och hörbart (förhoppningsvis också -värt) på vår Fb-hemsida och på Youtube. Så här såg vi ut:

Tills vidare får alla våra fans ge sig till tåls med en ny hänvisning till våra senast släppta Spotify-låtar I’m the One och Into Harmonious Blues:

Funderade på något vettigt att lägga ut på denna sida, men kom inte på nåt. Fullt upptagen med att utreda mitt alltför höga blodtryck, radonsanera huset med hjälp av fläktar på taket, samt förbereda videoinspelning av sex låtar (tre nya) med bandet på lördag.

Våren nynnar vidare, har börjat sätta ord till melodin.

Som ni vet är ju den här bloggen vanligtvis fylld av kloka, dessutom estetiskt tilltalande, inlägg. Men idag väljer jag att i stället ge plats åt andra godsaker: min egenhändigt tillblandade müsli nämligen. Knepigt ord det där, müsli, förresten, och knepig stavning. U med två prickar över finns egentligen inte i det svenska alfabetet, men är desto vanligare i det tyska förstås. Observera att ‘ü’ alfabetiseras som en variant av ‘y’, inte som ett ‘u’, i SAOL m.fl. ordböcker. Det är så det uttalas i tyska.

Men betydelsen då? Jo, müsli är en blandning av flingor och gryn (att t.ex. strö över fil­mjölk), säger SAOL. (energi- och fiber­rik) blandning av diverse fin­fördelade växtprodukter (t.ex. flingor av havre, korn och majs blandade med nötter och russin) säger Svensk Ordbok (SO). Som vi alla vet är ju vanlig färdigblandad müsli ohemult dyr i relation till sitt obefintliga innehåll av godsaker som mandel och nötter. Här är mitt recept (som jag till större delen fått av min syster och svåger, ursprungligen; äras den som äras bör):

2 dl hackad mandel – gärna mer än så, om tillgång finnes; hackade hasselnötter går också bra
2 dl solroskärnor
2 dl pumpakärnor (dyra, men värda sitt pris)
2 dl riven kokos
en näve skalade sesamfrön är inte fel
komplettera och fyll ut med ca 3 dl vanlig skräpmüsli

Blanda ingredienserna och bred ut den på en plåt, smord med lite olja. Grädda müslin i ugnen i 30 min vid 150 grader. Rör om lite efter halva tiden. Låt svalna. Förpacka i glasburkar.

Intas gärna med mindre söt vaniljyoghurt.

Motsatsernas-samspel-Red

Utan vinter ingen riktig vår… så sant som det är sagt. Därför är jag tacksam för de vinterveckor vi nyss genomlevt (-lidit). Tack vare kontrasten njuter vi desto mer av våren. Faktum är att allt förutsätter sin motsats för att märkas, ja för att överhuvudtaget existera (se Aforismer). Om bara en dryg månad kan det se ut så här:

En gång skall stenen du krälar under
lyftas från dina axlar
och förbrinna

En gång skall molnet som regnar
rakt över ditt huvud
försvinna

Och det enda som hörs
är ljudet av alla tomma, ihåliga år
som störtar till marken
och krossas till grus
och förstörs

• 

• 

Ja ja, hugskott då, för allt i världen. Spånade runt bland gamla anteckningar på datorn och stötte på följande rader:

Världen
är så jäääävla
full av idioter!

Du kan inte
ta hänsyn
till dem alla!

Och mindes att jag hört Ernst-Hugo Järegård läsa dem med otrolig inlevelse en gång för länge sen. Letade och letade på nätet, men lyckades inte lokalisera just dessa rader. Däremot fann jag många andra youtube-klipp med Ernst-Hugo. För att ni skall minnas mästaren länkar jag till följande klipp:

Det var 13 mars 1962, Sverige mot Kanada i ishockey-VM, i Colorado Springs. Sverige hade tagit ledningen med 4-0, men så kom Kanada igen, reducerade till 3-4, pressade våldsamt mot slutet av matchen, och hade tagit ut målvakten. Men så får Nisse Nilsson tag i pucken, slår den över hela banan mot det övergivna kanadensiska målet. Hyland kommenterar, skriker gång på gång: Den glider in i mål! Den gliiiiider in i måååål! Klassiskt. Sverige vann med 5-3 och blev världsmästare.

Från det ena till det andra… Det föll mig in att ta upp fenomenet “gubbklapp” på dessa bloggsidor. Gubbklappa gör man när man markerar takten med omväxlande två snabba klapp på 2:an och ett normalklapp på 4:an i takten (back beat dessutom alltså). Här ett ljudande exempel:

Visst svänger det! Jag har funnit, att jag i princip gillar alla låtar som man kan klappa händerna till på detta sätt. Jaha ja, inte så konstigt, säger ni. En gubbe klappar naturligtvis som en gubbe, inte sant? Jo jo, men jag undrar varifrån denna benämning med helt klart nedsättande, pejorativ klang har kommit? För det är ju ingen tvekan om att det är ett härligt, svängigt sätt att klappa takten!

Och så vill jag pass på att slå ett slag rent generellt för gubben (ok, jag är jävig, men what the f-k)! Vad är det för fel på gubbar? Att säga att man inte gillar gubbar är ungefär lika dumt som att säga att man inte gillar exempelvis mat. Det finns mat av alla de slag, så nåt bör man väl kunna gilla?! Det är likadant med gubbar: det finns bra, roliga gubbar och det finns dåliga, tråkiga gubbar (och diverse sorter däremellan).

Roligast och bäst är dom gubbar som klappar gubbklapp till svängiga låtar, helt klart!