Min Blogg

KM står för klubbmästerskap. Och sporten det gäller är alltså golfkrocket. Borås krocketsällskap heter klubben, platsen är Kransmossens friluftsområde. Tid: 09.00-ca 16.00 idag, 30 augusti 2020.

Välkomna att beskåda spektaklet, den som så önskar!

Det finns tre krocket-discipliner: Golfkrocket (Golf Croquet) och Engelsk krocket (Association Croquet) är internationella sporter som spelas över hela världen (främst i engelskspråkiga länder, men också i t.ex. Egypten). Det är lyx- och övre medelklassporter i vita kläder utomlands, något mindre så i Sverige, där vi också spelar Svensk krocket, med andra klubbor, klot och bågar, och andra regler (nationella regler, inte trädgårdskrocketregler).

Jag deltog för ett par veckor sen i SM i golfkrocket i Stavstorp, utanför Eskilstuna (har nämnts i denna blogg). Golfkrocket har enkla regler, men kräver stor precision. Utrymmet vid båggenomgångar är endast någon mm vid sidan av klotet. Här ett par bilder från SM-tävlingarna:

• 

• 

Egentligen står det still i huvet på mig just nu, mer än vanligt alltså. SM-helgen i golfkrocket sög musten ur mig. En sådan tävling handlar om att vara på benen många timmar i sträck, men framför allt är det kravet på ständig koncentration som är utmattande.

Egentligen har jag inga idéer om vad jag ska lägga ut här på bloggen… Egentligen? Märkligt ord, det där. Det bär på en inneboende paradox: Jag har inga tankar om vad jag skulle kunna lägga ut här – ändå har jag det, tankar. För jag sätter ju faktiskt ihop ett inlägg, eller hur?! Samtidigt som jag har idéer har jag inga idéer; det går inte ihop!

Nåväl, det är väl egentligen (sic!) semantiska hårklyverier det där… Nu ska jag lägga ut några bilder på några blad som egentligen inte är så märkvärdiga. Fast egentligen ändå… formen (alla), ljuset (3:e bilden fr.a.), färgerna (4:e bilden), bakgrunden (alla), inte så illa…

• 

• 

• 

• 

23 människor har besökt min blogg idag, 23 augusti. Och jag har inte lagt ut någonting… Jag undrar… Vad skulle ni, dessa 23 personer, vilja ha läst? Vet inte. Har spelat SM i golfkrocket i helgen; i Stavstorp, utanför Eskilstuna, vid Mälarens strand. Underbar miljö. Men det hann jag inte att tänka på. Skulle bara spela, tävla, vinna… Gillar inte detta nåt vidare egentligen. Umgicks med Ivar R., klubbkompis. Det var han som slog ut mig… Ja ja, eländes elände. Men dessförinnan gick det över förväntan.

Facit, slutsumma: Ivar blev 4:a (av 24:a), jag blev 8:a.

Båda (speciellt Ivar) överträffade vi förväntningarna.

Nu tillbaka i vardagen, som fulltidsarbetande pensionär.

Så kan det gå.

Ja, si då var det tårtsmaskning som gällde:

Avslutningen av ickeriskgruppslivet skedde på bästa möjliga sätt: Medelst picknick i strålande sol tillsammans med 6 barnbarn, 3 barn + 3 respektive, nämligen. Platsen var Hallands Väderö. Så här såg vi ut:

Barnbarn Bertil är en forskarnatur. Det står klart efter att vi nyligen sammanstrålat, han och jag. Berra noterade då en icke försumbar diskrepans mellan Farfars högra stortånagel och de övriga tånaglarna. Han beslutade omgående undersöka saken närmare, och begav sig sålunda krypande iväg för att möjliggöra ett närstudium av anomalin i fråga. (Man måste beundra en sådan frejdig forskaranda; oddsen för ett tillfredsställande forskningsresultat var inte goda. Inte lätt för Berra att veta, att Farfar ådrog sig sagda nagelskada vid deltagande i Stockholm Maraton 2015.)

• 

• 

• 

• 

Värt att notera är också att Barnbarn Berra på detta stadium i sin forskarkarriär inte nöjer sig med den sedvanliga okulära besiktningen av det undersökta föremålet. Nej, det gäller att känna efter ordentligt, jag rentav smaka på’t. Här är det ett löv som skrutineras:

• 

• 

• 

Här ser vi mitt yngsta barnbarn, Bertil (Berra), när han kollar in om farfar (jag) är nåt att ha eller inte.

Västkusten? Varberg? Bah! Urbota tråkigt. Trångt, dyrt och eländigt. Nej, tacka vet jag en lugn, svensk insjö. Här några smått arty badbilder i retro-svartvitt. Återigen: Högerklicka och välj “Visa bild” för att få en förstorad version av motivet.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

FCB står för Futbol Club Barcelona, eller Barca i folkmun, och Camp Nou är deras hemmaarena. Jag är en inbiten, ettrig Barca-fan sen mer än tio år tillbaka. Min kärlek till Barca grundas i min kärlek till “El Juego Bonito”, det vackra spelet, dvs. det gröna fältets schack, dvs. fotboll. Jag har aldrig sett något lag fullända detta spel bättre än Barcelona under några säsonger runt 2010. Lionel Messi framträdde som världen absolut bäste spelare, på mittfältet fanns Xavi och Iniesta, coachen hette Pep Guardiola. Säsongen 2008-2009, exempelvis, vann Barca allt som går att vinna; sex titlar av sex möjliga: La Liga, Copa del Rey, Champions League, Spanska supercupen, Europeiska Supercupen och VM för klubblag.

Camp Nou är Europas största fotbollsarena: 250 x 200 m, 48 m hög, publikkapacitet 99.312. Ikväll, 8 augusti 2020, spelas där det uppskjutna returmötet i åttondelsfinalen mot Napoli i Champions League – utan en enda åskådare.

Jag har besökt denna fotbollsborg en gång, den 2 april 2016. Då var det sannerligen inte ont om åskådare! Det handlade om El Clásico, match mot Real Madrid alltså, och det var absolut fullsatt, nästan 100.000 personer i publiken med andra ord. Barca förlorade tyvärr med 1-2, men det var ändå en oförglömlig upplevelse. Jag var med och skapade det enorma tifot i blått och rött; plastskivor i dessa färger, enligt ett givet mönster, låg på alla åskådarplatser. Dessutom hedrades denna kväll den nyligen bortgångne Johan Cruyff, holländsk spelar- och ledarlegend, som spelat en mycket viktig roll för att skapa det moderna FCB. Här några bilder från tillfället i fråga:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Visca el Barca!

Jag planerar att starta ännu ett Instagram-konto, nu ett med speciell tematisk inriktnin. Temat skall vara hashtag “Homemade_Photoart”, tänkte jag. Kontot är skapat och öppnat, men jag har inte publicerat några bilder där ännu. Frågan är vad som kan betecknas som hemvävd fotokonst, och inte? Ja ja, det ligger i betraktarens öga, säger ni. Gott så. Men det handlar också om skaparens syfte. Någon sorts skiljelinje går väl trots allt mellan å ena sidan bilder med huvudsakligen dokumentärt syfte: Så här ser det ut på det där stället. Jag har varit där och tagit den här bilden. Å andra sidan, om syftet framför allt är att på något sätt påverka betraktaren med bildens estetiska form – ja, då är det frågan om konst.

Jo jo, det låter sig förvisso sägas. Men det är lik förbannat inte lätt att dra gränsen mellan det ena och det andra. Två bilder får utgöra exempel: