I huvet på Jörgen T
Homemade Photoart kallar jag en sorts bildmakande som jag sysslar ganska mycket med just nu. Jag har startat ett Instagramkonto med den titeln, men inte hunnit lägga ut så mycket än. Likaså publicerade jag ett Flickr-album idag, benämnt på samma sätt. Det innehåller en (o)salig blandning av bilder. Det de har gemensamt är ändå en strävan mot signifikant, estetiskt uttrycksfull form; det viktigaste är inte att dokumentera. Här är ett exempel:
Tja, så kan det verka i alla fall. Började bra i klubbmästerskapen i förrgår, men förlorade sen tre matcher i rask följd och slutade på den försmädliga fjärdeplatsen. Taktik och teknik fungerar ganska bra, men så är det den s.k. mentala biten…
Bah! What the heck! Låt oss muntra upp oss med en riktigt ironisk och bluesigt svartsynt bild jag idag fångade där Kransån rinner under Gånghestervägen. Sprejat av en graffititör som kommit längre i djupgenomskådande av livets kargt krassa villkor än vad jag nånsin kommer att göra:
KM står för klubbmästerskap. Och sporten det gäller är alltså golfkrocket. Borås krocketsällskap heter klubben, platsen är Kransmossens friluftsområde. Tid: 09.00-ca 16.00 idag, 30 augusti 2020.
Välkomna att beskåda spektaklet, den som så önskar!
Det finns tre krocket-discipliner: Golfkrocket (Golf Croquet) och Engelsk krocket (Association Croquet) är internationella sporter som spelas över hela världen (främst i engelskspråkiga länder, men också i t.ex. Egypten). Det är lyx- och övre medelklassporter i vita kläder utomlands, något mindre så i Sverige, där vi också spelar Svensk krocket, med andra klubbor, klot och bågar, och andra regler (nationella regler, inte trädgårdskrocketregler).
Jag deltog för ett par veckor sen i SM i golfkrocket i Stavstorp, utanför Eskilstuna (har nämnts i denna blogg). Golfkrocket har enkla regler, men kräver stor precision. Utrymmet vid båggenomgångar är endast någon mm vid sidan av klotet. Här ett par bilder från SM-tävlingarna:
Egentligen står det still i huvet på mig just nu, mer än vanligt alltså. SM-helgen i golfkrocket sög musten ur mig. En sådan tävling handlar om att vara på benen många timmar i sträck, men framför allt är det kravet på ständig koncentration som är utmattande.
Egentligen har jag inga idéer om vad jag ska lägga ut här på bloggen… Egentligen? Märkligt ord, det där. Det bär på en inneboende paradox: Jag har inga tankar om vad jag skulle kunna lägga ut här – ändå har jag det, tankar. För jag sätter ju faktiskt ihop ett inlägg, eller hur?! Samtidigt som jag har idéer har jag inga idéer; det går inte ihop!
Nåväl, det är väl egentligen (sic!) semantiska hårklyverier det där… Nu ska jag lägga ut några bilder på några blad som egentligen inte är så märkvärdiga. Fast egentligen ändå… formen (alla), ljuset (3:e bilden fr.a.), färgerna (4:e bilden), bakgrunden (alla), inte så illa…
23 människor har besökt min blogg idag, 23 augusti. Och jag har inte lagt ut någonting… Jag undrar… Vad skulle ni, dessa 23 personer, vilja ha läst? Vet inte. Har spelat SM i golfkrocket i helgen; i Stavstorp, utanför Eskilstuna, vid Mälarens strand. Underbar miljö. Men det hann jag inte att tänka på. Skulle bara spela, tävla, vinna… Gillar inte detta nåt vidare egentligen. Umgicks med Ivar R., klubbkompis. Det var han som slog ut mig… Ja ja, eländes elände. Men dessförinnan gick det över förväntan.
Facit, slutsumma: Ivar blev 4:a (av 24:a), jag blev 8:a.
Båda (speciellt Ivar) överträffade vi förväntningarna.
Nu tillbaka i vardagen, som fulltidsarbetande pensionär.
Så kan det gå.
Ja, si då var det tårtsmaskning som gällde:
Avslutningen av ickeriskgruppslivet skedde på bästa möjliga sätt: Medelst picknick i strålande sol tillsammans med 6 barnbarn, 3 barn + 3 respektive, nämligen. Platsen var Hallands Väderö. Så här såg vi ut:
Barnbarn Bertil är en forskarnatur. Det står klart efter att vi nyligen sammanstrålat, han och jag. Berra noterade då en icke försumbar diskrepans mellan Farfars högra stortånagel och de övriga tånaglarna. Han beslutade omgående undersöka saken närmare, och begav sig sålunda krypande iväg för att möjliggöra ett närstudium av anomalin i fråga. (Man måste beundra en sådan frejdig forskaranda; oddsen för ett tillfredsställande forskningsresultat var inte goda. Inte lätt för Berra att veta, att Farfar ådrog sig sagda nagelskada vid deltagande i Stockholm Maraton 2015.)
Värt att notera är också att Barnbarn Berra på detta stadium i sin forskarkarriär inte nöjer sig med den sedvanliga okulära besiktningen av det undersökta föremålet. Nej, det gäller att känna efter ordentligt, jag rentav smaka på’t. Här är det ett löv som skrutineras:
Här ser vi mitt yngsta barnbarn, Bertil (Berra), när han kollar in om farfar (jag) är nåt att ha eller inte.
Västkusten? Varberg? Bah! Urbota tråkigt. Trångt, dyrt och eländigt. Nej, tacka vet jag en lugn, svensk insjö. Här några smått arty badbilder i retro-svartvitt. Återigen: Högerklicka och välj “Visa bild” för att få en förstorad version av motivet.
