Vad för slags själ speglas i dessa ögon (mina)? Kan skymta nån mörk figur där… En svartalf? En mörkrets furste? Ser inte så inbjudande ut…
Nu kompliceras det hela möjligtvis av att bilderna är fotade i en spegel. Så det blir en spegelbild av en spegelbild, typ.
Därtill skall sägas, att ett av dessa bägge ögon – mitt högra – sen ett par veckor tillbaka är relativt odugligt. En suddig fläck skymmer sikten precis där jag vill fokusera. Beror på att en smärre blodpropp (trombos) inträffat just där, innanför höger öga. Det kan vara så att den s.k. gula fläcken är skadad; i så fall kommer jag nog aldrig att se skarpt med det ögat mer. Det finns emellertid också en liten möjlighet att den suddiga sikten orsakas av en skymmande blodklump, som eventuellt skulle kunna försvinna av sig själv så småningom. Det är mitt spes unica.
Vad gäller själen är det nog ganska kört, är jag rädd. Den har blivit som den har blivit, och är därmed numera mer eller mindre som den är.
Ibland kan man bara inte låta bli… det ena Youtube-klippet leder till det andra, som leder till det tredje… osv osv. Ikväll landade jag återigen hos den fantastiska sångerskan Eva Cassidy, som betytt mycket för mig. Såg en dokumentär om hur albumet “Live At Blues Alley” kom till. Tio månader senare dog Eva C i cancer, alldeles för tidigt, bara 33 år gammal. Hon är, i mina öron, alldeles underbart magisk i vissa låtar. Den här t.ex.:
Visst, utgångspunkten är Karin Boyes berömda dikt – som ju förresten lästes högt i spelarbussen under fotbolls-VM 1994 av förbundskapten Tommy Svensson, på väg från segern mot Saudiarabien mot kvartsfinal mot Rumänien. Den går så här:
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Och låter så här:
Men dessa innehållsdigra rader gav upphov till en pendang (fint ord! betyder ungefär “spegelbild, tvillingstycke”) från min sida, som förutom rörelse också har en hel del att göra med det vatten-tema som nyligen aktualiserats på denna blogg. Går så här:
Apropå "I rörelse"
Å ena sidan:
Fan, vad jag är törstig idag!
Å andra sidan: visst, vägen är vacker
öknen är bedövande skön
men för den skull kan man inte
bara avfärda målet:
en iskall i Alexandria –
för första klunken är
mmmm….
superb
andra klunken är bara något sämre
tredje klunken,
nåja,
men då har, å andra sidan,
överläppen nått första stadiet av viss bedövning,
första stadiet av berusning,
härligt,
härligare än härligt,
i det läget är världen hel.
Minns med glädje
en viss pint of Guinness
på Jersey 1988.
Tänker vidare så här: Antingen ligger vattnet relativt stilla – hav, sjöar, pölar – eller så är det på väg nånstans – horisontalt i ex.vis floder, eller vertikalt, som regn. Men en tredje möjlighet är att det kan bli inmundigat av oss homo sapiens sapiensare, som silverkristallklart dricksvatten, eller t.o.m. i s.k. öl-form.
Slutsats: Vad vore vi utan vatten? Hur stode vi oss? Svar: Vi vore totalt uttorkade, såväl andligen som lekamligen!
En galen Gunnar som jag delade rum med i Afrika en gång gav mig idén att göra en fotobok varje gång jag varit på en rejäl resa (för det gjorde han). Jag började med Mexiko 2011, och nu är jag framme vid Chile Falklandsöarna Påskön 2019. Det är en rolig och kreativ sysselsättning, och sen hjälper det ju en att uppleva resan en gång till (och ännu fler gånger, om man skulle få för sig att bläddra i verket). Jag har upp emot 20 sådana minnesböcker nu; här några exempel:
Ni får gärna komma och titta om ni vill! Så kan vi ta en kopp kaffe o tjöta lite. (Undras när man kan få anledning att göra en ny fotobok; dom gamla resorna börjar ta slut…)
Det går en bra serie på SVT just nu: Vetenskapens värld, tre avsnitt om världens viktigaste molekyl, H2O, dvs. vatten. Jag har sett det första och det tredje avsnittet, ska se 2:a avsnittet ikväll. Funderar på att skriva något, prosa, vers och/eller låttext, om de fyra elementen: jord, luft, eld och vatten så småningom. Skulle kunna börja med vatten… Har redan gjort en del musik där; Into Harmonious Blues är en utpräglad havslåt t.ex., Frantic Atlantic likaså (se J.T. & The Soggy Bees). Ytterligare en vattenlåt, Finnas till, finns sedan tidigare utlagd på denna blogg. Vad gäller bilder finns flera album med tydlig vattenanknytning på Flickr: Fresh Water, World of the Water Striders, Round the World Without Flying 22, m.fl.
Hittade det här dokumentet på datorn:
Vatten
Vatten är lika med liv, alltid liv: havsliv, sjöliv, flodliv, älvliv, åliv, bäckliv, vattenpölsliv, regnliv, monsunliv. Där det finns vatten finns det liv. Vattnet är rörligt och levande i sig, växter och djur får liv av vatten. Men man kan också drunkna i vatten…
Vatten är förvisso en mycket mångtydig symbol:
som livgivare, som en förutsättning för liv, för växter och djur, för hela biosfären
men fruset vatten – IS (islamiska staten!) – kan också representera död…
fallande regn kan metaforisera mycket: från duggren till störtskur, åskskur med blixt och dunder, från stilla vårregn till piskande höstregn. Regn kan falla vertikalt, men ockås horisontalt (på Shetlandsöarna t.ex.). Monsunregn.
havet äger ju en närmast oändlig symbol-potential; frihet, vidd, oändlighet, evighet, blått, grått, turkos (snorfärgat, som i Ulysses).
sjöar går inte heller av för hackor
älvar, floder, åar
bäckar
porlande rännilar
Substantiv:
sjö, hav, pöl, puss, spad, dryck, väta, vätska, fukt, imma, ånga, kondens, regn, skur, nederbörd, regnskur, skur, regnby, väta, skval, regnrusk, rusk, rotblöta, regndis, regntjocka, regndimma, småregn, duggregn, dusk, duskväder, våtväder; skyfall, ösregn, störtregn, slagregn; störtflod, ström, dusch, kaskad
Verb:
flyta, strömma, forsa, skvala, flöda, välla, strila; pulsera; droppa, drypa, tåras, tillra, porla, rinna
Adjektiv:
blöt, fuktig, sur, genomdränkt, humid; regnig, ruskig; sank, vattnig, sumpig; flytande, likvid; en våt kväll en kväll med mycket sprit
Får se vad det kan bli av’et… Skulle ni få lust att att skriva nåt vattnigt, så skicka gärna in det som en kommentar.
I sommarskymningen kan man ännu se små grupper av människor ta sig över markberedda kalytor tillhörande SCA, Sveaskog eller Holmen och försvinna in i någon kvarglömd dunge. Där samlas de vid en gammal rönn och dricker sitt kaffe under tystnad.
