I huvet på Jörgen T
Funderade på något vettigt att lägga ut på denna sida, men kom inte på nåt. Fullt upptagen med att utreda mitt alltför höga blodtryck, radonsanera huset med hjälp av fläktar på taket, samt förbereda videoinspelning av sex låtar (tre nya) med bandet på lördag.
Våren nynnar vidare, har börjat sätta ord till melodin.
Som ni vet är ju den här bloggen vanligtvis fylld av kloka, dessutom estetiskt tilltalande, inlägg. Men idag väljer jag att i stället ge plats åt andra godsaker: min egenhändigt tillblandade müsli nämligen. Knepigt ord det där, müsli, förresten, och knepig stavning. U med två prickar över finns egentligen inte i det svenska alfabetet, men är desto vanligare i det tyska förstås. Observera att ‘ü’ alfabetiseras som en variant av ‘y’, inte som ett ‘u’, i SAOL m.fl. ordböcker. Det är så det uttalas i tyska.
Men betydelsen då? Jo, müsli är en blandning av flingor och gryn (att t.ex. strö över filmjölk), säger SAOL. (energi- och fiberrik) blandning av diverse finfördelade växtprodukter (t.ex. flingor av havre, korn och majs blandade med nötter och russin) säger Svensk Ordbok (SO). Som vi alla vet är ju vanlig färdigblandad müsli ohemult dyr i relation till sitt obefintliga innehåll av godsaker som mandel och nötter. Här är mitt recept (som jag till större delen fått av min syster och svåger, ursprungligen; äras den som äras bör):
2 dl hackad mandel – gärna mer än så, om tillgång finnes; hackade hasselnötter går också bra 2 dl solroskärnor 2 dl pumpakärnor (dyra, men värda sitt pris) 2 dl riven kokos en näve skalade sesamfrön är inte fel komplettera och fyll ut med ca 3 dl vanlig skräpmüsli Blanda ingredienserna och bred ut den på en plåt, smord med lite olja. Grädda müslin i ugnen i 30 min vid 150 grader. Rör om lite efter halva tiden. Låt svalna. Förpacka i glasburkar. Intas gärna med mindre söt vaniljyoghurt.
Utan vinter ingen riktig vår… så sant som det är sagt. Därför är jag tacksam för de vinterveckor vi nyss genomlevt (-lidit). Tack vare kontrasten njuter vi desto mer av våren. Faktum är att allt förutsätter sin motsats för att märkas, ja för att överhuvudtaget existera (se Aforismer). Om bara en dryg månad kan det se ut så här:
En gång skall stenen du krälar under
lyftas från dina axlar
och förbrinna
En gång skall molnet som regnar
rakt över ditt huvud
försvinna
Och det enda som hörs
är ljudet av alla tomma, ihåliga år
som störtar till marken
och krossas till grus
och förstörs
Ja ja, hugskott då, för allt i världen. Spånade runt bland gamla anteckningar på datorn och stötte på följande rader:
Världen
är så jäääävla
full av idioter!
Du kan inte
ta hänsyn
till dem alla!
Och mindes att jag hört Ernst-Hugo Järegård läsa dem med otrolig inlevelse en gång för länge sen. Letade och letade på nätet, men lyckades inte lokalisera just dessa rader. Däremot fann jag många andra youtube-klipp med Ernst-Hugo. För att ni skall minnas mästaren länkar jag till följande klipp:
Det var 13 mars 1962, Sverige mot Kanada i ishockey-VM, i Colorado Springs. Sverige hade tagit ledningen med 4-0, men så kom Kanada igen, reducerade till 3-4, pressade våldsamt mot slutet av matchen, och hade tagit ut målvakten. Men så får Nisse Nilsson tag i pucken, slår den över hela banan mot det övergivna kanadensiska målet. Hyland kommenterar, skriker gång på gång: Den glider in i mål! Den gliiiiider in i måååål! Klassiskt. Sverige vann med 5-3 och blev världsmästare.
Från det ena till det andra… Det föll mig in att ta upp fenomenet “gubbklapp” på dessa bloggsidor. Gubbklappa gör man när man markerar takten med omväxlande två snabba klapp på 2:an och ett normalklapp på 4:an i takten (back beat dessutom alltså). Här ett ljudande exempel:
Visst svänger det! Jag har funnit, att jag i princip gillar alla låtar som man kan klappa händerna till på detta sätt. Jaha ja, inte så konstigt, säger ni. En gubbe klappar naturligtvis som en gubbe, inte sant? Jo jo, men jag undrar varifrån denna benämning med helt klart nedsättande, pejorativ klang har kommit? För det är ju ingen tvekan om att det är ett härligt, svängigt sätt att klappa takten!
Och så vill jag pass på att slå ett slag rent generellt för gubben (ok, jag är jävig, men what the f-k)! Vad är det för fel på gubbar? Att säga att man inte gillar gubbar är ungefär lika dumt som att säga att man inte gillar exempelvis mat. Det finns mat av alla de slag, så nåt bör man väl kunna gilla?! Det är likadant med gubbar: det finns bra, roliga gubbar och det finns dåliga, tråkiga gubbar (och diverse sorter däremellan).
Roligast och bäst är dom gubbar som klappar gubbklapp till svängiga låtar, helt klart!
To tell you the truth I had no idea what to write to you tonight. But then, suddenly, it struck me: Why not cyber out the question I’ve been thinking about for so long: Who are all of you who visit this blog every day? You see, I can click on “statistics”, and then I can see how many visitors (47 on average, the last 7 days), respectively visits (108 per day, last 7 days), I have had on this particular day. I have a pretty good idea of who my visitors are, but the visits… The thing is, they often comment on my writings – in English, that is, and these comments have absolutely nothing to do with what I have written in Swedish…? Well, sometimes someone wants to sell me some Viagra (which I have no need for at all, as you can guess), but mostly, it’s all about praising my contributions and thoughts (which they haven’t read, of course). So, what is the purpose of all this, I wonder? If you read this – in English, n.b.! – please let me know! I’m so curious…
Since I do not have anything new to tell you today, I would like to refer to my music videos again. They can all be found (9 tunes) under the heading Hemmamusikvideor. I had a listening look at them myself tonight, and I must say (no bragging meant): I like most of it! Ok, it’s amateurish, home made, and whatever, but it’s f-n honest! No fake! So, why not check it out?!
Apropå det pågående sjätte massutdöendet av arter på jorden, orsakat av homo sapiens:
Sitter och funderar på hur de plastfigurer av oss kan komma att se ut, som någon ny, framtida, hybrisdrabbad, invasiv arts barn fascinerat sitter och leker med om några miljoner år…? Bra fråga… Här tills vidare några exempel på dinosaurier, offer för den femte och näst senaste massartutrotningen för 65 miljoner år sen, numera artefakter lekta med av för dagen dominanta homo sapiens-barn:
Ordet tjusenhet finns inte; tjusning heter det ju. Men jag minns en föredragshållare i IOGT Godtemplarlokalen i Broaryd, den lilla småländska by där jag växte upp en gång för länge sen. Han visade ljusbilder och höll föredrag, minns inte vad det handlade om. Men han upprepade gång på gång, nästan en gång per ljusbild: “Ja, si det häringa har också sin tjusenhet!”
Ovan ser vi nu min bild av maskrosfröbollen, sedd skarpt med mitt vänstra öga, suddigt med mitt högra. Visst, båda har sin tjusenhet… Och visst kan det vara skönt ibland att inte behöva se världens alla oginheter med full skärpa. Men ärligt talat, nog är det att föredra att kunna se klart och tydligt. Det suddiga kan man ju alltid fixa ändå, vid behov; man kan låta ögonen fyllas av tårar (sorgsna sådana, eller glädjedito), man kan dricka brännvin tills man ser dubbelt, osv. osv.