Min Blogg

För att ni ska förstå att detta får ni inte missa: Lite ytterligare information om spelningen på Hemgården/Allégården (se affisch nedan).

Det gäller alltså att boka bord. Men ni behöver inte vara precis 4 till antalet; vilka, och exakt hur många, som sitter vid varje bord kan justeras på plats.

Tänk på att det är helt ok och lagligt att ta med exempelvis vin som dryck till den medhavda picknickfödan. Inte så dumt, va?

Om ni tycker det är lite dyrt så betänk hur sparsamma ni av nödtvång tvingats vara under lång tid nu, vad gäller konsert- och underhållningskontot! Biljettpriset bestäms f.ö. av Hemgården, inte av oss i bandet.

VÄLKOMNA!

Här kommer tre länkar, som ni kan använda om ni vill för att trissa upp spänningen och förväntningarna inför giget på Hemgården (om man vill googla eller söka på Spotify är det enklast att göra det med “Soggy Bees”):

1) J.T. & The Soggy Bees hemsida på facebook:

2) Till våra låtar på Spotify:

3) Till livekonsert på Hemgården:

4) Till J.T. & The Soggy Bees sida på min blogg/hemsida.

Affisch-J.T.-Soggi-Bees-2

När jag inte skriver sånt här (se dagens BT)…

…tillbringar jag mina dagar just nu i landets sydligaste provins (Skaune) bland barn + svär-xx o svär-xy, barnbarn och gyllengula rapsfält:

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv

och sett människor komma och geau…

Titta bara:

Affisch-J.T.-Soggi-Bees-2

När jag kom hit till Västergötland för många år sen fick jag lära mig ett viktigt talesätt: “Tjädern spelar från det att den första drivan smälter i skogen, tills den ser sin fot på rönnlöven”. Det där sista fann jag förbryllande. “Ser sin fot på rönnlöven…”? Hur gör tjädern då? Håller den upp en av sina fötter mot ett rönnlöv och jämför storleken? Eller säger den sig helt enkelt bara: “Jaha, se där, nu ser rönnlöven ut som tjäderfötter. Alltså är det dags att sluta spela.” Jag vet inte. Hur som helst vill jag ge er det goda rådet, att inte fjanta ut i skogen nu för att se på tjäderspel. Det är för sent! För nu ser rönnlöven ut så här:

Gå ut och sök upp en mycket liten plats. Sitt där i gräset, eller på en sten. Om en humla kommer och undrar, försök inte förklara vem du är.

Sitt bara kvar. Var tyst. Försök att få syn på någonting.

Jordlöparens bok, Thomas Tidholm (Ordfront 2020)

Efter att igår kväll på outgrundliga vägar ha kommit att blicka in i den melodifestivaliga delen av världen renar jag i dag min själ genom återigen läsa i den fina jordlöpareboken. Därutur är som synes citatet ovan hämtat.

Bli inte ledsna om ni inte lyckas följa mitt och Thomas Tidholms råd. Jag har inte heller klarat av det riktigt. Är för rastlös för det. Men det är skönt att åtminstone veta vad man borde göra. Vem vet, när man sitter där och inte tycker man får syn på nåt – kanske får man då istället hörsel på rösten från himlen… trädlärkan nämligen. Det är verkligen inte fy skam det heller. Låter så här:

Vann alla mina tre matcher i gruppspelet. Men åkte ut i kvarten….

Vädret var bra i alla fall. Oväntat bra.

Walking the Toad
Living the Load
Digging the Mound
Sounding the Ground
Pie in the Sky
Live till you Die
Dig it, Dig it!
Broodin' and Groovin'...

Idag skalls dets spelas golfkrockets… Kransmossen Open går av stapeln; en grand prix-tävling, med deltagare från Poseidon Croquet Club i Göteborg, Halmstad Croquet Club, Skara Krocketsällskap och Borås Krocketsällskap. Tävlingen spelas för första gången på full size-banor, med godkända Dawson-klot dessutom (ett enda klot betingar det facila priset av cirka 1.00o kronor). Detta för att motsvara de officiella kraven för utdelande av rankingpoäng.

Nedan ser vi de två kombattanterna i förra årets SM-final i golfkrocket i Stavsnäs, Eskilstuna: Lewis Palmer och Joi Elebo. Den senare jublar över segern:

• 

• 

• 

Återkommer ikväll och berättar hur det gick idag – om det inget gick för j-a dåligt, vill säga…

Nu är jag dubbelvaccad och klar. Och nu tänker jag rulla runt i friheten bäst mig gitter; skaka hand, pussas och kramas av alla tänkbara hjärtans lustar. Sen får säkerhets- och trygghetsnarkomanerna säga vad fan dom vill.

Har nyligen läst om den fascinerande populärvetenskapliga boken A Planet of Viruses, av Carl Zimmer (2011, 2:a uppl. 2015). Den ger en gedigen genomgång av vad virus är för något, deras historiska roll i evolutionen av liv på jorden. Den förutspår pandemier av den typ vi nu levt under i drygt ett år.

Virus är verkligen på gott och ont. Jag fascinerades speciellt av kapitlet “The Infected Ocean. How Marine Phages Rule the Sea” i Zimmers bok. Roade mig med att översätta delar av detta kapitel:

virus-i-haven