I huvet på Jörgen T
Här rider jag på min väldiga häst: Salstenen i Risveden nämligen. Den är uttalat lugn och sävlig, och tack vare det klarar till och med jag att rida barbacka. (Annat var det 1969 när jag red i Camargue, den enda gång jag suttit på en hästrygg för övrigt. Det gick åt helvete…)
MOT FRAMTIDENS LAND PÅ STADIGA FLYTTBLOCK! ( …och, underförstått, inte på några fjäskiga, medhårsstrykande gummimadrasser…)
Tja, om knoppen kan jag väl inte säga att jag är speciellt fet, men i vissa övriga kroppsdelar (bildäcksmidja bl.a.) kan en viss, långsamt tilltagande fetknoppighet skönjas. Nåväl, om det nu är den vägen jag måste vandra, så vill jag bara påpeka: Det finns trots allt snygga fetknoppar! Titta bara:
Å så en sak till: Var går morfemgränsen i ordet bergskrabba? Är det frågan om en krabba eller en skrabba av bergstyp? Troligen det sistnämnda, tänker jag. Men då inställer sig genast nästa fråga: Vad i h-e är en skrabba för nåt? Så här ser i alla fall den på alvaret rikligt förekommande bergskrabbeblomman ut:
Aftonstämning på Ölands Stora Alvar – det är inget man kan skoja bort…
Allvarligt talat, det är förvånansvärt mycket blommor på det karga alvaret.
Här kan man lägga märke till hur man har anpassat klippningen/beskärningen till horisonten.
Översatt till ärans och hjältarnas språk: “boskapsutformning”, eller nåt…
P.S. Kan bara lägga ut halvrisiga bilder tagna med mobilen (behärskar inte den typen av fotokonst), eftersom jag glömt vissa sladdar hemma, vilket innebär att jag inte kan föra över foton tagna med min riktiga kamera till datorn, och vidare till bloggen. D.S.
Äsch, det blev fel i förra inlägget. Färgen var ju inte grön utan blå. Och inte var det någon dörr det var fråga om, utan en port. Ja, hela bilden blev fel, strängt taget. I själva verket är det här, på Galleri Blå Porten, jag framlever mina dagar för tillfället.
Men Öland var rätt! Denna ö är ett fantastiskt land. Under en liten anspråkslös kvällspromenad rakt ut i ingenting såg jag en gammal, utfärgad havsörn och tre (!) kärrhökar, 2 bruna och 1 mycket vacker ängshökshane, slank och elegant, med ljust blågrå med svarta vingspetsar.
Allt växer och frodas här, åtminstone så länge det inte blir för torrt… Se bara, i stenmuren, utan tillstymmelse till jord:
Här på Galleri Gröna Dörren på Öland tillbringar jag några dagars retreat efter den starka anspänningen i samband med SM-segern i golfkrocket dubbel. Logit är inte jättebekvämt, men väldigt billigt och yteffektivt. En stor fördel är också att det är extremt nära till toaletten om man behöver lätta på trycket någon gång under natten (inte ovanligt).
Igår, lördag 5 juni 2021, uppnådde skaparen av denna blogg rangen av svensk mästare. Tillsammans med sin partner Ivar Rasmussen besegrade han den samlade Sverige-eliten i den ädla sporten Golfkrocket (Golf Croquet) dubbel.
Det känns stort!
Efter stundtals uruselt spel under förmiddagens gruppspel lyckades Ivar och Jörgen med ett nödrop hanka sig vidare från gruppen. Men efter en stärkande lunch vässade de koncentrationen och uppvisade ett stundtals bländande, hela tiden stabilt, spel i såväl kvartsfinal, semifinal som final, segrade och tog hem mästerskapet i överlägsen stil.
Så här ser den ut, komplett med paddel och paddelväst:
Ja, det vill säga, den är inte uppackad och uppfälld än. Den ligger i kartongen. Det rör sig alltså om en ihopfällbar och uppfällbar kanot, en norsk kanadensare. Här de tekniska specifikationerna:
Bra va!
Fast jag vet inte om jag klarar av att fälla upp den… Det ryktas att man behöver fyra armar för å klara å’at… Och helst inga tummar mitt i näven…
(Men om jag lyckas sätta ihop den tänkte jag ta en tur från Mellsjön (där min stuga som jag inte tillträtt än ligger), via östra och västra Marsjöarna, längs Viskan (ska köpa en glass i Borås på vägen) ut till havet. Sen smyger jag längs kusten söderut. Tror det kan bli för blåsigt och gungigt på Nordsjön, så jag tar i stället kanalvägarna neråt genom Europa. Sen kanotar jag runt lite i Medelhavet, innan jag och min Ally tar tåget hem igen. Får se hur det går med detta.)