Jag har en standardrunda som jag ofta går; ca 3,6 km lång, längs Kransån vid Kransmossens friluftsområde bl.a. Gick den igår, sent på eftermiddagen, en för det mesta dålig tid ljusmässigt, om man vill fotografera. Och så var det igår: jämngrått ljus, jämngrönt i naturen. Små undantag här och där, färgklickar, men inte mycket. Ska det vara så få blommor i naturen vid den här tiden? Vet inte, är ingen expert. Men varför inte, det mesta går ju mot mainstream monokulturer; de invasiva arterna klarar sig ju bra: parkslide, jättebalsamin, kanadensiskt gullris osv. (allra bäst klarar sig den allra invasivaste arten av alla: människan nämligen – ja, vad gäller antalet alltså – och än så länge vill säga…).
Dvs. gotländska örter, för att nu göra en otillåten men småfräck rubriksyftning. Nästan lika med blommor, men med min lekmannablick skulle jag inte vilja karakterisera t.ex. strandråg, som väl tillhör gräsfamiljen, som en blomma. Men nu har jag just upptäckt på nätet att gräsfamiljen tillhör blomväxterna, trots allt. Frågan är vad det är för skillnad mellan en blomma och en ört. Är det någon som vet?
Här har vi en rejäl blomma:
Vresros eller nypon, typ…
Men inte är det här blommor?
Strandråg
Troligtvis också strandråg.
Typiska gullebullar
Ospecifierad fetknopp
Och här ett exempel på blommagi, eller kanske snarare blombildmagi:
Det föll mig in att försöka skriva en låt om vart och ett av de fyra elementen: Vatten, Eld, Jord och Luft. Efter ett halvårs envisa, tragglande försök har det nu blett nåt. Det skulle vara roligt om ni, kära läsare och lyssnare, hade lust att kommentera text och/eller musik lite grand; kanske tala om vilken ni ogillade minst, osv. Vilken eller vilka av de fyra skulle kunna bli nåt med Soggy t.ex.? Med Únderfúnder?
Jag är aningen tekniskt handikappad, så ljudfilerna är bara s.k. röstmemon, inspelade med telefonen. Bristfälligt förvisso, men kanske ändå tillräckligt för att få ett hum om låtarnas karaktär.
Här följer så de fyra låtarna i tur och ordning; musik och text. Ta en låt i taget, dag för dag, om ni tycker det blir för mastigt med allihop på en gång.
Water
Water
Chorus:
I am
a little drop of rain
trickling down
your windowpane
Once upon a time long time ago
from clouds so slow and low
into the great wide ocean I fell
for eons in the salty sea – I did dwell
But hot sunshine lifted me up again
into the endless blue sky, and then
the wind came at the break of day
hurricaned me far, blew my breath away
Chorus
Showered down, into a mountainous stream
surging, cascading, living my dream
Stilled at last, part of a gorgeous lake
feeling cool and real – no fraudulent fake
Dribbled down the earth for a long long spell
seeped into a deep dark well
Tumbled in a glass of cool clear water
swallowed down by a young farmer’s daughter
Chorus
But the lassie was sad and cried and cried
her loved one had betrayed and lied
oh, the pride I felt, for years and years
cause I was one little part – of her bitter tears
Salty teardrop felt at home then when
into the great wide ocean I fell again
just a little drop of rain, just a tiny token
of world’s water cycle to be for ever unbroken
Chorus
Fire
Fire
Fire away
nothing cold can stay
Keep a steady hand
No sway
Fire away
nothing cold can stay
keep your indecisive hand at bay
My life was built on fire
hot light heart’s desire
To live love and learn
to go by feel, to burn
Peaking with you, touching the flame
Living my life to the full with no shame
smouldering embers deep down in my soul
strolling with ease over fiery coal
Let lightning lit silhouhettes glow in the dark
Feed(ing) the furnace, nurture the spark
Whatever may come, be it lose or win
Holy the heat, may the sun scorch my skin
Earth
Earth
chorus
bury me down
deep down in the ground
where no one never ever will find me
bury me down
deep down in the ground
where no earthen colours can blind me
ashes to ashes, dust to dust
to live and die in pain and lust
mind and matter must moulder away
nothing gold in this world can stay
he met with her orange brown beauty
he asked her to follow him, he’d do his duty
they walked and they walked the barren land
wandered together hand in hand
over everlasting plains, mountains sky high
from the trampled earth to the sweet bye and bye
killing the blues, sucking the marrow
hunting and living by bow and arrow
ooooo….
but she was cut to the bone, she was badly hurt
a mammoth laid her down in the dirt
he held her and hugged her and tried and tried
but she suffered and bled and finally died
once and for all adorned in thorn
she returned to what was before she was born
grieving and mourning, she was gone she was gone
he could see no reason for him to live on
no reason for him to live on
back to chorus
Air
Air
i drifted and i drifted, lonely as a cloud
naked, knotbitten, forgot to feel proud
hurried like a hurricane, floating to and fro
chasing the wind, no place to go
diving deep or looping high
way up in the hopeless sky
rolling east or roaming west
for ever lost in goalless quest
from frozen north to heated south
airy taste of nothingness in my mouth
had nought say, much less to do
lots of me, but less and less of we or you
eating, sleeping, making love in the air
but do i do what i want, do i really really care?
can i make it, can i take it anymore?
windswept in the heavens, but what for, what for?
but then and there
all of a sudden
out of the blue
make believe or true?
quick movement caught my eye
it was a white little feather blowing by
got the feeling it had something to mean
cutest little thing I’d ever seen
i followed the feather to wherever it would take me
i knew in my heart it was not gonna fake me
swinging some clouds by the tail on the way
we arrived at a place of peaceful stay
i see all my friends underneath this same roof
none plays the hero, cool or aloof
all with a common destination
we’re warm at one, beyond needs and expectation
Coda
we’re warm, we’re at one
playing in the sun
we’ve paid the fare
up into the air
För en månad sen ungefär vistades jag en vecka på Fårö, Gotland. Tre fågelarter mötte jag gång på gång; de visade linslusiga tendenser rentav när de fick se mitt 500 mm-objektiv. Det handlade om roskarl, större strandpipare och silvertärna. Här några bilder som ger syn för sägen; fler bilder finns på Flickr.
Igår genomförde delar av J.T. & The Soggy Bees, förstärkta med sångerskan Eva Svedberg, en improviserad liten konsert på trädäcket här i Stavsnäs, Värmdö, där vi håller hus. Frisk vind från väster, lagom sol i ögonen, utsikt över glittrande vatten. Publiken var inte mångtalig, men desto mer hängiven. Bl.a. framfördes protestlåten (signerad J.T. som så många andra härliga rockamelodier):
Texten till Blues Nr Covid 19, liksom också en soloversion av låten, hittar ni på avd. Hemmamusikvideor.
Grodan på de två bilderna representerar dels den stora världen, dels den lilla. Den ordning bilderna placeras i kan å ena sidan ge underlag till “Nä, Fy Fan-pessimism”, å den andra understödja en “Det är rätt härligt ändå det här livet-optimism”. Välj själva.
Bild 1: Den lilla världen i goda vänners lag Bild 2: Den stora världen där det mesta pekar åt helt fel håll
Bild 1: Den stora världen där det mesta pekar åt helt fel håll Bild 2: Den lilla världen i goda vänners lag
I denna mysiga stuga, belägen i Stavsnäs, Värmdö, skall fyra dagars band-camp med början idag äga rum, är det meningen. Det betyder sång och musik, fantastiska röstpålägg till kommande låtar, men också fest och glam, mat och dryck. Ja, t.o.m. eventuellt havsbad för icke-badkrukor kan förekomma (gäller ej mig, m.a.o.). Kan bli glest med inläggen här på bloggen under några dagar. Men förtvivla icke! Vi kommer tillbaka!
Här några länkar för att ni inte ska glömma hur vi låter:
