Min Blogg

25-aug-2021

Blev 7:a till slut. Inte så illa pinkat ändå – av en trähäst, vill säga.

Tack för kaffet.

Aj aj aj, åkte ut i kvarten. Detta efter att ha börjat i stor stil och vunnit fyra matcher på raken i gruppspelet. Vann min grupp, obesegrad. Men sen åkte jag ut i kvarten. Det borde inte ha fått ske. Jag var ju på väg mot svenska mästerskapet, trodde jag.

Vad det gäller? Jo, SM i golfkrocket, singel den här gången. I dubbel är jag ju redan svensk mästare, tillsammans med min kompis Ivar, norrbaggen från Harstad.

För er som inte läst min BT-sommarkrönika i år: “Världen enligt Beck’s Bier x 2” – jag har just lagt ut den på min sakprosasida.

Jo, skulle bara berätta att igår, 16 augusti 2021, fullbordade jag mitt 71:a varv runt solen. Jag har liftat med Jorden hela tiden, kan jag avslöja. Vi (Jorden och jag och många andra) far fram med en hastighet av 107.200 km/tim. Det går 8.760 timmar på ett år, vilket betyder att omloppsbanan är 939.072.000 km lång. Det innebär att jag tillryggalagt 66.674.112.000 km genom rymden sen jag föddes. Tur att man inte behöver cykla själv, typ… Och ännu mer tur att man inte behöver känna av nån fartvind. Det förhindras ju av att atmosfären, som jag omges av, åker med hela tiden. Dessutom finns det ingen vind i rymden alls; tyngdlöst vakuum råder.

Smått fantastiskt ändå, när en tänker på’t…

Bättre en dram i timmen
än en timme i Drammen

Primitivt kiasmepigram som bygger på semantiska specialkunskaper. Man måste veta att dram betyder “sup” på norska. Drammen är kanske inte heller någon särskilt rolig stad, vad vet jag. Abba-mönstret är emellertid tydligt och klart: a: dram, b: timmen, b: timme, a: Drammen.

Bättre en bollkalle i kanalen
än en kall balle i analen

Komplicerad struktur. Abba-strukturen är tveksam i den vanliga positionen; här snarast abab-mönster: a: bollkalle, b: kanalen, a: kall balle, b: analen. Men de båda “a-na” är i sig kiastiska: a: boll-, b: kalle, b: kall, a: balle; tillika semantiskt intrikata: boll blir balle, Kalle blir kall; fonologiska likheter, semantiska olikheter.

Bättre kul ös hos kungen
än kullös i pungen

Liknar närmast föregående exempel; abab-struktur: a: kul ös, b: kungen, a: kullös, b: pungen. Det roliga då? Tja, möjligen nöjsamt att sammanställa kungen med pungen. Därtill förstås leken med morfemgränserna i kul ös, respektive kullös – ett exempel f.ö. på vikten av av att veta när man ska särskriva respektive samskriva.

Bättre att springa i fel fil
än att fila i fel springa

Innehållsmässigt kanske något långsökt, men språkligt fonologiskt mycket finessrikt och komplext. Den kiastiska abba-strukturen är dubblerad! abba 1: a a = springa – springa; b b = fel fil – fila i fel; abba upprepas på lägre nivå: abba 2: a a = fel-fel; b b = fil-fila. [f]-fonemen ger allitteration, springa slutrimmar identiskt med springa. Substantivet fil förvandlas till verbet fila, med helt annan betydelse. Verbet springa på blir på samma sätt till substantivet springa, med väsensskild innebörd onekligen.

Bättre att frysa i tältet
än att tälta i frysen

Ganska ordinärt kiastiskt epigram. Abba-strukturen representeras av a-frysa, b-tältet, b-tälta, a-frysen. Samma ordklass-växling som i närmast föregående exempel: verbet frysa blir substantivet frysen, substantivet tältet blir verbet tälta.

Bättre en tia i handen
än en tjuga i foten

Inga fonologiska finesser alls här. Abba-strukturen saknas dessutom helt och hållet, och ersätts av ett abab-mönster; a b = tia – handen; a b = tjuga – foten. Vitsen ligger här helt på det semantiska planet: handen förvandlas till foten och tian blir en tjuga. Den sistnämnda metamorfosen torde röna uppskattning såsom varande utomordentligt rolig; att ett mynt med räkneordsbeteckning kan associeras till en högaffel är halsbrytande. Att högaffel-tjugan dessutom är homonymt med tjugokronorssedeln (med Selma Lagerlöf på bild; alltmer sällsynt i likhet med alla kontanter) är givetvis en ren tillfällighet, men bidrar onekligen till att få en att utbrista i ett roat ha ha ha.

De sista tre epigrammen analyseras inom kort.

En god vän påpekade för mig att det fanns en tydlig maskulin tendens i de kiastiska epigram som publicerades i förra inlägget. Och det ser ju jag också nu… lite väl mycket ballar i tid och otid där. Men att jag inte tänkte på det själv? Oroande. Men så har jag också mitt ursprung i ett gubbväldes-Sverige som inte gick av för hackor. Det hade jag glömt, men blev påmind om det genom att se den utmärkta dokumentären om Birgitta Dahl på SVT play. Jojomen, hon hade att kämpa mot hon… Fast det fattade jag inte då, när det begav sig. Då var jag ett omedvetet litet hanbarndjur, en mysig trädgårdsdvärg framlevande mitt liv i högönsklig välmåga och enfald.

Nu däremot, en bildad, tolerant och vidsynt man i sina bästa år… Och ändå såg jag inte det snedvridna genusperspektivet i de där kiastiska epigrammen! Märkligt.

Återkommer med ytterligare analys i sinom tid.

Ja, nu till något som jag vet att ni längtat länge efter, nämligen kiastiska epigram. Ok, ni vet kanske inte vad detta är för något, men vänta bara, när jag gett er några exempel kommer ni att inse att ni längtat efter dem.

Bättre en back i hallen
än ett hack i ballen

Underbart, eller hur? Låt mig förklara. Ett epigram är för det första en kort, kärnfull inskrift eller påskrift, ibland en kort dikt, ofta med satirisk udd. Och visst stämmer ovanstående citat av okänt ursprung in på denna beskrivning, eller hur!?

En kiasm är vidare en “stilfigur med spegelartad konstruktion”, en “korsställning”, ett abba-mönster. back och ballen representerar här a i abba, eftersom de allittererar, stavrimmar – de börjar båda på fonemföljden ba-. Hallen och hack motsvarar b i den kiastiska kontruktionen av samma skäl: de allittererar, börjar båda på ha–

Samtidigt slutrimmar ju back perfekt med hack [-ack -ack], liksom hallen med ballen [-allen -allen]! Dessutom allittererar Bättre skönt med back och ballen, i det att de alla tre inleds med fonemet [b]. Vi har således här att göra med en utomordentligt komplex konstruktion, mycket svår att efterlikna.

Jag har ändå strävat efter att att samla de kiastiska epigram jag funnit, och även med stor tankemöda sökt kreera dylika konstruktioner efter eget huvud. Här några exempel:

Bättre att springa i fel fil
än att fila i fel springa

Bättre att frysa i tältet
än att tälta i frysen

Bättre en tia i handen
en en tjuga i foten

Bättre en dram i timmen
än en timme i Drammen

Bättre en bollkalle i kanalen
än en kall balle i analen

Bättre kul ös hos kungen
än kullös i pungen

Jag tror de flesta här är ur egen fatabur. Måhända skrattar ni hejdlöst åt allihop, men kvaliteten är de facto mycket skiftande; alla är långt ifrån lika bra. Ni kan ju fundera på egen hand över brister och kvalitéer ett tag (låt det inte gå ut över nattsömnen bara), så återkommer jag med en ingående analys om en dag eller två.

Be aware,
mylady,
of the pearls
of the world
around you.

Gather them.

Life’s
glimmering
necklace
around your neck,
so slender
and delicate.