Om en duvhök är i närheten drar sig kråkorna fegt undan, håller sig på respektfullt avstånd. Men sparvhökar retar och mobbar de så ofta de kommer åt. På Morups Tånge förra veckan fick jag bevittna en regelrätt luftstrid mellan en kråka och en sparvhök. (Fick mig att tänka på The Battle of Britain, Biggles and all that. Never was so much owed by so many to so few…)
Sparvhöken har övertaget i kraft av bättre höjd.
Kråkan är en fegis.
Kråkan viker sig.
Kråkan gör en roll, höken ger den onda ögat…
Den lille ettrige höken mobbar snarast kråkan. Brukar ofta var tvärtom; kråkan är ju trots allt större.
Glömde berätta om smörgåsstenen i beskrivningen av mina småskolelogistiska förhållanden senast. Det var en sten som låg alldeles bredvid min skolväg, och som var fin att sitta eller ligga och drömma på. Man kunde också äta upp eventuella smörgåsar som inte gått åt tidigare under dagen, på matrasten i skolan. Mamma ville helst att jag åt upp hela matsäcken, så jag blev stor och stark när jag blev stor.
Stenen såg mycket mindre och blygsammare ut idag, än jag minns den. Så är det ju inte sällan när man återser något man kommer ihåg från barndomen. Man själv har liksom vuxit, relativt föremålen.Träden bredvid smörgåsstenen hade även de blivit större och skymde den delvis. Och så var den nästan helt täckt av mossa. På så vis påminner den om mig; också på mig har det börjat växa mossa lite smått, och nog känner jag mig allt mindre i världen…
Detta f.d. torp fungerade i forntiden som småskola. Sålunda påbörjade jag här min långa utbildningsresa från omedvetet hanbarndjur till klok och bildad äldre herre (nuläget m.a.o.); här gick jag i 1:a och 2:a klass, 1957-1959. Till det yttre är huset sig ganska likt, ser snarast bättre ut idag än då, fungerar som sommarställe för en dansk familj. De lät mig vänligt gå in och ta mig en titt, och inuti, ja där är allt förstås totalt förändrat, även om själva (klass-)rummet finns kvar. Så här ser det ut idag:
Och så här såg det ut den 20:e februari, 1958:
J.T. Larsson i mitten, stående, iklädd i den berömda Fantomen-tröjan (Devil är också med).
Endast genom att ta hjälp av lokalbefolkningen lyckades jag hitta min gamla skola. Den är nämligen ensligt belägen, mitt i skogen (nästan precis mitt i faktiskt). Glädjen var stor vid återseendet (från min sida i varje fall).
Den tidssusande euforin blev ännu större när jag dessutom upptäckte min gamla skolväg. Visserligen har man nu haft fräckheten att anlägga en stor riksväg rakt över den lilla skogsväg/-stig, cirka 1 km lång, på vilken jag varje morgon anträdde vandringen från mitt hem till min skola, för att sedan på eftermiddagen, full av nya kunskaper, vända tillbaka samma väg. Så här ser den ut idag:
At the crossroads…
Tänk, träden var större förstås, men annars var den sig väldigt lik! Den var fortfarande omgiven av skog, alltså inte av virkesåkrar och kalhyggen (som 90 procent av den svenska s.k. skogen numera består av)! Detta gladde mitt hjärta…
För ett bra tag sen övade vi på att rappa i denna blogg, så där räknar jag med att ni är näst intill fullärda. För att ni inte ska bli ringrostiga ges här chansen till lite vidareutveckling i stavelserytmisk färdighet. Nedan följer fyra textrader. Den första har 17 stavelser, de tre följande 15.
För att deklamationen ska stämma väl med fyrtakt (med 16-slagspuls här) krävs då att trycket på skjut– i första raden sammanfaller med 1:an i takten. Sen kan de resterande 15 stavelserna på raden sammanfalla med den snabba 16-slagspulsen.
De tre följande raderna måste påbörjas precis efter 1:an i takten för att stämma med pulsen.
Ni får samma långsamma rap-komp som vi använt tidigare till hjälp för övningen.
Testa! Var inte blyga (stäng dörren om er, vid behov). Det är så skönt när det stämmer. Återkommer eventuellt med facit. (Kanske ska dessa rader ingå i en låt så småningom – då ligger ni väl till för att sjunga med!)
du skjuter dig i foten när du hoppas på att finna skatten du tror väl ändå inte du har nio liv som katten? för fan i våld det ska åtminstone va gôtt att leva vad är det då för mening med att sitta här och veva?
Jag har nu vistats fem dagar i min hyrda stuga i stuggyttret i Olofsbo, västkusten, ett stenkast från den eminenta sträckfågellokalen Morups Tånge. Tanken var att jag skull knäppa en sjuhelsickes massa fågelbilder, vilket jag också gjort. Men idag, onsdag 2 september, kände jag mig lite trött på alltihop. Så jag tog helt enkelt en liten promenad i den allra närmaste omgivningen utrustad blott med kamera plus makroobjektiv. Här är några oredigerade exempel på vad det bidde i stället för fåglar (högerklicka gärna och föstora):
De berättade att de båda genomgått könskorrigering samtidigt, för att, som de uttryckte det: “sätta lite sprätt på s-livet”. De sade sig dock inte vara helt nöjda med resultatet. Viss förvirring hade exempelvis uppstått, när det gällde vem som skulle göra vad vid intimt umgänge.
Kajorna umgås på taket mitt emot Det gör inte jag Jag har liksom dömt mig själv att göra bot enligt annan lag
En del kämpar och står i för att stå ut med varandra Men jag försöker klara mig själv och göra slut med alla andra
Ja, dom som åker med i sladdrande led på klotet, så klart som i en go-cart, så rart i en helvetes fart genom über unter vor zwischen rymden och alla satans svarta hål ruttna rovor, snorig kål under tyngden
Dom som inte känner när Jorden luktar bränt! Alla dom man inte orkar va med jämt men har förbannat svårt att va utan! När man som ett vilset litet barn, skrämt kurar förnedrad av reklamstinna skämt i sinnesslöa teverutan
Och du som sitter på din gren med mentala benen amputerade jäms med knäna Vilka slutsatser kan dras av att ditt liv har gått i kras och apatierna blitt så suveräna?
Är du klar, är du klar? Exakt vad har du kvar att göra förrns du drar? Du söker den gåtfulla frågan på vilken livet är ett svar…
(Tänkte det skulle bli en låt av det här så småningom…
– Nä men hej! Häckar du i dom här krokarna?
– Nä, hur kan du tro det? Ja, jo, tänkte ta en runda ner till systemet. Fotboll ikväll, vet du. Å fotboll utan öl är som en snickare utan spik.
– Ha ha ha, jo, det kan du ha rätt i. Men man får akta sig. För mycket fotboll och man är snart alkis.
– Visst, men det kan det väl va värt. Du, från det ena till det andra, fan va gott väder det är. Egentligen synd o gräva ner sig framför teven. Men vad ska man göra, Elfsborg är ju ändå alltid Elfsborg.
– Heja di gule!
– Just det, jag är fantamej gul som en nedpissad kalsong i själen.
– He he, min är mer som en dammig slottsruin, typ. Minns att min gamle svensklärare dillade om det där och det satte sig i bulan. Fan vet vad det betyder, men det låter häftigt på nåt sätt.
– Jomen, och om man går o sprätter sina surt förvärvade champanjedroppar både här o där, ja då blir det utgifter o då måste man se till att det blir inkomster. Så nu måste jag till Systemet. In i ena änden och ut i den andra du vet. Och förresten stänger dom snart.
– Hadu, ja arriveröken då.
– Vi syns.
