Min Blogg

Kuf?

Gillar det där ordet: kuf. Lika med en underlig gynnare, ibland kanske en nörd, som är besatt av något visst ämne, någon hobby eller liknande. Funderar ibland på min egen kuf-status. Är jag underlig på nåt sätt? Egendomlig? Ovanlig?

Tja, själv tycker jag att jag känns väldigt vanlig, men… När jag tänker på hur det var i morse, så tilltar mina misstankar om min egen kufiskhet.

Vaknade tidigt i morse, kunde inte somna om. Kände mig trött och matt. Ville inte stiga upp. Telefonen låg bredvid mig i sängen. Eftersom jag inte riktigt hade lust att läsa (torra ögon) så tänkte jag lyssna på nåt på telefonen. Råkade zooma in på Kvartal, en mycket bra internet-plattform med god information enligt mottot: tänk själv. Varken höger eller vänster.

På Kvartal finns bl.a. “Ola Wongs bokklubb”. Det är en podd, där Wong bjuder in ett par personer åt gången för att diskutera en specifik bok. Jag har lyssnat på den ett flertal gånger, oftast med god behållning. Dock har jag undvikit det avsnitt där Wong skulle diskutera den romerske författaren Vergilius verk Aeneiden. En klassikernas klassiker, visst. Status i paritet med Iliaden, Odysséen, Den gudomliga komedin, m.fl. Men tråkig som fan, har jag alltid tänkt. Men nu fanns liksom inget annat tillgängligt, så jag tänkte att ok då.

Det blev en fullträff. Ola Wong besöktes i podden av Fredrik Sixtensson (prof. i grekiska) och Victor Malm (Expressens kulturchef). Dessa tre samtalade alltså om Aeneiden, och detta på ett sätt som verkligen fascinerade mig. De framstod som så kunniga, bildade, de spårade ut från ämnet på det mest intresseväckande sätt, med humor, vitterhet… Intellektuellt/cerebralt fyrverkeri var uttryck som jag associerade till. En ren njutning…

Så småningom kom jag upp ur sängen, och satte igång att googla på diverse ting som dykt upp när jag lyssnade på podden. Lånade Aeneiden som e-bok på Knallebiblioken.

Ännu mer: allt det här fick mig att själv hitta på ett elegiskt distikon, med morgonens poddlyssning som tema. Ok, jag är visserligen expert på sånt här, har doktorerat i metrik (alltså lika med verslära ungefär; rytm, rim etc.). Men ändå. Det är sannerligen många år sen jag präntade ner nån hexameter eller pentameter, det ska gudarna veta. Men nu blev det den här lilla ansatsen:

Elegiskt morgondistikon

Sömndrucken trött och stum och uppfylld av nattens demoner
vakar jag matt i min säng, orkar inte gå upp.

Likgiltigt fingrar mobiltelefonens lysande knappar.
Slumpmässigt finner Kvartal, Olas bokklubb jag hör.

Wong med Sixtensson och Victor Malm Vergilius dryftar;
Cerebral eufoni, litterär kvalitet, ja magi!

Mästerverk Aeneiden, därom äro de ense.
Men i vår onda tid, vem gitter läsa slikt?

Första raden i varje verspar är skriven på hexameter, andra raden på pentameter. Kanske återkommer jag och förklarar vad detta betyder, kanske inte.

Det väsentliga är att säga, att denna min morgon, som jag beskrivit ovan, det en riktig höjdarmorgon för min del! Jag njöt i fulla drag. Tänkte att är det inte fan i mej fuckinfantastic att jag kan gå igång så till den milda grad på nåt sånt här! Om någon tittat in i min påvra lägenhet hade denna någon inte sett nåt speciellt, snarare tvärtom. Fan vad trist det ser ut, den där gamle lönnfete 74-åringen som trynar i sängen, inte orkar upp… Osv.

Men inne i huvet försiggick det mängder av saker, det kan jag försäkra; tankar mest, men också en hel del känslor.

Så då blir min fråga: Allt det här lär väl göra mig till en tvättäkta kuf i alla läsares ögon, eller tror ni inte, kära läsare?

Jaja, det får vara som det vill med den saken. Jag är en tillräckligt gammal hund för att lära mig sitta på nåt avgörande nytt sätt. Så är det och så lär det förbli.

Opioidkrisen i USA

Omkring 73.000 amerikaner dör varje år pga överdoser av opioider, dvs. smärtstillande och rusframkallande preparat släkt med opium. 200 dör varje dag! Den mest dödliga drogen är fentanyl, hundra gånger starkare än morfin. Alla opioider är extremt beroendeframkallande, otroligt svåra att sluta med.

Serien Dopesick i SVT Play är en dramadokumentär, som handlar om hur läkemedelsföretaget Purdue Pharma genom samvetslösa lögner och reklam slår rekord i försäljningen av Oxycontin. Det är en mycket bra serie, både spännande och rörande. Var som sagt tvungen att se färdigt alla avsnitten (8) igår kväll; rena frosseriet. Är lite dagen efter idag, men det var det värt…

Tomterevolt

Hur många tänker egentligen på hur stressigt tomten har det i juletider? Hur jobbigt måtte det inte vara att kolla alla önskelistor, hinna med alla julklappsutdelningar, fara hit och dit med Renen Rudolf (Rudolf med röda mulen; Rulle)?

Vet att åtminstone den engelske barnboksförfattaren Raymond Briggs tyckte synd om tomten och satte sig in i hans stressade arbetssituation i juletider. Vill minnas att vi läste en av Briggs böcker på detta tema för barnen, när det begav sig. Kan ha varit den här:

Tror den fanns på svenska också, men har inte lyckats hitta den på nätet.

Den inspirerade mig till en av mina första låtar för sisådär 10-15 år sen: Tomterevolt. Går så här:

Tomten spanar mot rymden opp,
följer månostens bana,
muttrar och sträcker sin knotstela kropp:
”Fy te fan för å stå här å glana!

I morron packar jag trunken och drar
till ljummare länder och solen.
Greppar ni, grabbar, att tomtefar
är en lattjo snubbe, en cool en!?”

Strax uti ICA-kassen kastar han ner
en t-shirt och bästa kalsongen,
klappar så Rudolf på mulen och ler;
bara lyssna på tomtejargongen:

”Kom igen nu Rulle, ge järnet, dra rycket!
Jag bangar, för mycket strul.
Jag pallar inte längre för trycket;
visst, ha! snacka om ´kul i jul´!”

Och tomten och renen de drar sin färde,
just det, till närmaste bar ja!
Ska sanningen fram (och det ska den) så lär de
sen ha fortsatt till Gran Canaria.

Där ligger de nu på playan och pressar,
och plaskar i böljan den blå.
Medan vi andra i hemlandet stressar,
och får nöja oss med att se på!

Det blev hur bra som helst

Precis, några otroligt intensiva timmar med 2 barn, 2 respektive, och 5 barnbarn. Det är så intensivt att jag knappt vet vad jag heter; med maten och drycken och att hålla alla glada och nöjda. Nyttig påminnelse, så man fattar hur många kvinnor hade det fordom, exempelvis min farmor Lydia. Vi firade ofta jul hemma hos henne, tillsammans med min faster och farbror och kusin. Och gamla farmor hade ordnat allt och hade koll på allt… Hon var fantastisk; gladde sig mitt i allt, gapskrattade t.ex. gång på gång när hon satte sig på en pruttkudde som min kusin tagit med sig ett år, minns jag.

Sån var jag idag. Gladde mig. Det som gladde mig mest var nog att alla synbarligen uppskattade maten; kalkonen med den goda gräddsåsen och brysselkålen slank ner i ett nafs, liksom ostkakan med grädde och sylt. Alla barnbarnen smaskade i sig så det var en fröjd att se!

Här är allihop på ett knasigt gruppfoto med självutlösare:

När de hade gått lutade jag mig en stund… det var välförtjänt, tyckte jag…

I kalkonisk väntan

Eller ska man säga I kalkonsk väntan? Nej, det rätta är naturligtvis I väntan på kalkonen. Men visst är det kul med lite språkliga experiment, eller hur? Hur blir det på franska…? En attendant dinde… Eller ska det in lite artiklar o annat småkrafs där: En attendant de le dinde? Associerar förstås till Beckets pjäs En attendant Godot. Waiting for the turkey, eller Awaiting the turkey… Erwartend des Truthahns… Det låter ju inte klokt.

Jaja, den befinner sig i ugnen sen 2,5 timmar. Om en halvtimme ska den vara klar och sen ska den vila i 45 minuter innan man skär upp den. Och innan dess har den legat och tinat på balkongen i 2 dygn. Det är ingen snabb affär det här med att laga till en kalkon precis. Men nu är det så att jag har gjort detta på Juldagen två gånger tidigare, i akt och mening att bjuda så många barn och barnbarn som får plats i lägenheten på en festmåltid. I år blir vi 10 stycken; 5 vuxna och 5 barn. 2 vuxna och 2 barnbarn är på annat håll – och det är ju tur det! Att få in alla barn och barnbarn på en gång är näst intill en omöjlighet. Tänk ändå (som gamla-farmor Lydia brukade säga) vad vi har förmerat oss och uppfyllt jorden…

Det är ett vågspel…

Så här såg kalkonen ut 2021. 2022 blev den också bra. 2023 var jag i USA över jul, så då blev det ingen alls. Och hur den blir i år vet ingen utom den högste. Ja sa röcka väck folien ja hatt över’n nu ett tag, för att han inte sulle bli bränder, så dä blir lita färg på’n på slutet…

Sen ä dä bara te å vänta på att onga sa komma…