Min Blogg

Skilda verksamheter

Återigen har en svart bergvägg besegrat
en röd sportbil.
Vi läxas upp men lär oss ingenting.
Dagligen griper trädtopparna tag i en Boeingmaskin
och drar den mot marken.
Dock finns bakterier som äter sten.
Allvarliga träd fälls av skämtsamma gnagare.
Det pågår.
Psalmkommittén beställer texter av tvivlare.
Världens röntgenexperter samlas i FN
för att utse årets Miss Skelett.
Det pågår, det pågår, det pågår…
Härlig var den sol som kritperiodens barn
ritade i övre högra hörnet.
Hälften av vattnet i våra källor, sjöar och hav
består av gråt.
Över tungsinnets ytor skidar de glada skräddarna.
De skrattar till och märker ingenting.

Werner Aspenström i Under tiden, 1972

Det var mycket som pågick 1972 som kunde göra en poet (och även en icke-poet för den delen) svårmodig. Men Werner Aspenström, och alla andra som var med på den tiden, var lyckligt ovetande om den förödande digitalisering som skulle komma. Vi lever nu i en pågående enshitification (sv: “skitifiering”?) av vår livsmiljö:

Bilderna från:

Världsrekord i självgod inbilskhet?!

Tänk ändå, så rasande självgott inbilskt att inbilla sig att det finns en gud speciellt för oss människor! Ja, kanske till och med en god gud för mig, personligen. En som tar hand om oss och öser sin kärlek över oss… Som har gjort just människorna till skapelsens krona, långt mycket viktigare och större än allt annat levande och dött i universum. Han har till på köpet gjort oss ”till sin avbild”, som man kan läsa i bibeln. Så vi är som han, han är som vi! Wow!

Men graden av oförskämdhet i allt det här mot alla de andra stackars djuren sticker i ögonen. De får finna sig i att vi är satta att härska över dem och göra precis vad vi vill med dem…

Och det där med att han är som vi… det låter inte så lovande faktiskt. Tycker inte vi är så bra jämt med allting, nä det tycker jag inte…

Och verkar det trots allt inte lite misstänkt att det skulle finnas en gud så precist specialanpassad till att passa just oss? Gör inte detta faktum, att det skulle kunna finnas skäl att misstänka att det är vi som skapat honom, och inte tvärtom? Kan det verkligen ha gått till så, att han sagt till sig själv: ”Nu ska jag skapa ett par varelser, ett par människor, som liknar mig, låta dem föröka sig och uppfylla jorden.” (Ja, jorden är självklart universums centrum, för där bor ju vi! min komm.) ”Sen ger jag dem lite fri vilja, och ser om de kan uppföra sig som jag vill. Kan de inte det, skickar jag dem till den andre, till belsebub, den satans odågan.” (Verkar med förlov sagt som ett hejdlöst absurt infall av gud, om ni frågar mig. Men visst, han hade kanske tråkigt där uppe i himlen, måste hitta på nåt, liksom.)

Ja, och det måste ju i så fall finnas en motmakt till gud. Det där med att han tar hand om oss och öser sin kärlek över oss… Det kan ju knappast gälla dem i Ukraina (och många många andra) just nu t.ex. Nej, gud kan inte samtidigt vara god och allsmäktig, det märks varenda dag på allt som händer i världen.

Ja ja, man kan inte annat än beundra den där stora hjärnan vi går omkring med. Vad den kan hitta på! Nåt så sanslöst inbilskt självgott som det här med religionerna! Vår stora hjärna har kommit på, att eftersom vi ju är bäst och störst, så kan det inte vara någon slump att vi lever här på universums centrum, den blå planeten. Nej, vi ingår i guds gudomliga plan. Vi är till och med viktigast i guds gudomliga plan.

Visst är det urbota dumt – och livsfarligt för alla inblandade, som tror att just deras religion och ingen annan är den heliga och rätta. Historien visar med all önskvärd tydlighet vad dylik fanatism leder till.

– – –

Men, å andra sidan… Människor har i alla tider behövt allt det här som tröst, när allt ser för tungt och jävligt ut… Om det inte blir bra här i detta livet, så blir det det på andra sidan. Och jag förstår oss – känslomässigt – det gör jag faktiskt…

Livet

Livet kommer att bryta ner dig. Ingen kan skydda dig från det, och det hjälper inte att vara ensam heller, för ensamhet kommer också att bryta ner dig med sin längtan. Du måste älska. Du måste känna. Det är skälet till att du är här på jorden. Du måste riskera ditt hjärta. Du är här för att bli uppslukad. Och när det inträffar att du är bruten, eller bedragen, eller lämnad, eller sårad, eller om döden nuddar dig alltför nära, låt dig själv sitta vid ett äppelträd och lyssna på äpplena som faller överallt omkring dig i högar, slösande sin sötma. Säg dig själv att du har smakat på så många du kunde.

Minns ni? Det här citatet publicerade jag på bloggen 24 augusti 2023, fast på engelska. Det är hämtat från The Painted Drum (2006) av Louise Erdrich, en författare av tysk-indianskt ursprung. Citatet dök oförhappandes upp på Facebook idag igen, och jag fick lust att översätta det, samtidigt som jag kollade på långlopp i Ski Classics.

Skulle kunna utnämna de här raderna till nån sort livscredo, även om jag inte vill påstå att jag alltid lyckats leva upp till det. Strävan har funnits där i alla fall.

Det var möcke fôlk i körka…

… fast det bara var en vanlig torsdag. Minns att Hasse Alfredsons “Ringaren” klagade på att det var dåligt med folk i kyrkan. Det var väl i stort sett bara änkan Zetterqvist och nån till. Och detta trots att pastor Jansson var folklig och modern på alla sätt (boxades och kastade varpa bl.a.).

Men i nyrestaurerade Notre Dame de Paris kryllade det med folk. Vi hade bokat biljett (gratis; biljetterna är till för att inte alla ska gå in samtidigt) kl 10, och anlände till Paris 9.05 med Eurostar snabbtåg (skulle ha anlänt dagen innan). Snabb promenad till hotellet, som låg alldeles i närheten av Gare du Nord. Slängde in väskorna på rummet, och rusade till Metro-stationen, stod i kort kö till biljettautomaten, åkte några stationer och kom precis i tid till Notre Dame.

Men besöket där gav inte mycket. Det var alldeles för mycket folk. Ingen stämning, inget utrymme för något andaktsfullt begrundande av den vackra utsmyckningen och arkitekturen. Man fick vara glad om man kom helbrägda ut igen, omosad av andra turister, oantastad av ficktjuvar m.m, m.m. Detta är inte på något sätt unikt för Notre Dame; situationen är likartad vid alla världssevärdheter nu för tiden.

Mina tankar går till Ringaren – ni vet han den där puckelryggige, i Victor Hugos roman. Hur står han ut?

Kanske är det ändå lite lugnare på natten…