En liten konstnär
Vinden är vresig, kölden sträng:
Var god mot en liten stalledräng!
Ty önskar han något för egen del
är det bara ett Magdeburgerspel.
Det skulle han fingra små visor på
som skulle all världen med häpnad slå.
Och folk skulle färdas i mil och mer
att höra hans handklavér.
Vresig är vinden, kölden sträng:
Han kröker ihop sej, vår stalledräng.
Dock snart ska han sitta i höghet stor
och knäppa på knappar av pärlemor.
Min far var förtjust i den här dikten av Nils Ferlin (ur Goggles. 1939). Det är jag också. Den finns tonsatt också. Kanske får jag för mig att sjunga in den och lägga ut den här. Den som väntar på nåt gott…
Liked this post? Follow this blog to get more.