Om en duvhök är i närheten drar sig kråkorna fegt undan, håller sig på respektfullt avstånd. Men sparvhökar retar och mobbar de så ofta de kommer åt. På Morups Tånge förra veckan fick jag bevittna en regelrätt luftstrid mellan en kråka och en sparvhök. (Fick mig att tänka på The Battle of Britain, Biggles and all that. Never was so much owed by so many to so few…)
Sparvhöken har övertaget i kraft av bättre höjd. 
Kråkan är en fegis. 
Kråkan viker sig. 
Kråkan gör en roll, höken ger den onda ögat… 
Den lille ettrige höken mobbar snarast kråkan. Brukar ofta var tvärtom; kråkan är ju trots allt större.
Liked this post? Follow this blog to get more.